Ännu en än gång tar Sverige den föga smickrande jumboplatsen i OECD:s årliga ranking av medlemsländernas utbildningspremier. Det finns med annat ord inget land i hela samarbetet där det lönar sig lika dåligt att utbilda sig. Vissa utbildningar, även till samhällsviktiga yrken såsom lärare och sjukgymnast, medför utbildningen till och med negativ avkastning. Man går alltså minus på att utbilda sig till dessa yrken gentemot att endast ha en gymnasieexamen.
Resultatet beror på en samverkan av flera faktorer. På grund av den svenska modellen med kollektivavtal har vi ur ett internationellt perspektiv exceptionellt höga ingångslöner som inte varierar särskilt mycket beroende på profession. Samtidigt är lönestrukturen väldigt sammanpressad. För de flesta skiljer det inte jättemycket mellan den lön man får på sitt första jobb gentemot den lön man har tio-tjugo år in i karriären. Särskilt inte när man beaktar att skatten på arbete är progressiv och större och större andel av lönen försvinner i skatt desto mer man tjänar.
Hur mycket skatt man betalar på sin sist intjänade hundralapp brukar i ekonomiska termer kallas för marginalskatt. På höga inkomster har Sverige strax efter Belgien högst marginalskatt i OECD. Innan avskaffandet av värnskatten hade vi högst marginalskatt i samarbetetet.
För närvarande betalar en höginkomsttagare upp till 66,1 kronor av sin sist intjänade hundralapp. Det påverkar självfallet viljan att arbeta mer och anstränga sig, vilket i praktiken minskar utbildningspremien eftersom den övervägande delen av höginkomsttagare har akademisk utbildning.
Nationalekonomen Jacob Lundberg visar i sin doktorsavhandling från 2018 att den statliga inkomstskatten, som alla med en lön på över ca 43 000 kronor för närvarande betalar, inte genererar några skatteintäkter. Lundberg menar till och med att statskassan på sikt skulle gå plus med ungefär 10 miljarder per år. Detta eftersom skatten minskar incitamentet för höginkomsttagare att arbeta mer - och således dra in mer skatteintäkter. Teoremet benämns inom nationalekonomin som Lafferkurvan och vitsordas även av ekonomer som lutar till vänster. Den enda praktiska funktion som den statliga inkomstskatten i praktiken fyller är alltså att minska inkomstskillnaderna.
Inkomstskillnader till följd av lång utbildning och hård ansträngning är knappast orättvisa. Den insikten måste präntas in i det svenska politikermedvetandet för att Sverige en gång för alla ska lämna OECD:s jumboplats avseende utbildningspremie.