Risken att Liberalerna åker ur riksdagen är mycket större i valet 2026, då förutsättningarna att få stödröster från M-väljare är sämre. Vilken påverkan det skulle ha på mandatfördelningen är svårt att förutse. På bild: Johan Pehrson, partiledare (L).
Det tas för givet att riksdagens mandatfördelning kommer vara ungefär densamma efter valet 2026 som i dag. I debatten om partiernas (o)tänkbara regeringsalternativ är det en dominerande premiss.
Men det stämmer inte.
Först efter valnatten 2026 vet vi hur riksdagens platser fördelas. Och tvärtom hur det låter i vem-tar-vem-debatten, så finns det i dagsläget många rörliga faktorer som kan påverka valutgången.
För det första ligger två av tre regeringspartier, L och KD, under riksdagsspärren i flera opinionsmätningar. Läget ser mest illa ut för Liberalerna, som har cirka 2,7 procent. Risken att L till slut åker ur riksdagen är mycket större den här gången, då förutsättningarna att få stödröster från M-väljare är sämre. Vilken påverkan det skulle ha på mandatfördelningen är svårt att förutse.
För det andra kan partiernas väljarstöd sättas rejält i gungning om omvärldsläget fortsätter att försämras. Främst kan det leda till väljaranstormning till storpartierna S och M, som det ofta blir i oroliga tider. Och ju större S blir, desto färre partier kommer Magdalena Andersson att behöva i regeringsunderlaget. Då kan Vänsterpartiet åter hamna i kylan.
Ett förvärrat säkerhetsläge kan också påverka Moderaternas bild av önskvärda samarbetspartners. Dels kan det leda till att högern omprövar synen på SD som regeringsfähigt parti, som tidigare beskrivits på ledarsidan (UNT 22/2). Dels kan Kristersson i dystrare tider överväga en regering tillsammans med S för Sveriges bästa, även om Sverige inte dras in i regelrätt krig.
Om säkerhetsläget fortsätter att försämras kan statsminister Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) överväga att bilda regering tillsammans – för Sveriges bästa.
För det tredje är Centerpartiets framtid oviss. I SVT/Verians senaste mätning hamnade C för första gången under riksdagsspärren. Kort därefter avgick Demirok som partiledare. Efterträdaren kan också misslyckas. Men om den nya partiledaren kan tilltala storstadsväljarna, och samtidigt återvinna landsbygdsväljarnas förtroende, kan kartan ritas om igen.
För det fjärde kan Miljöpartiet överraska och bli en större kraft i riksdagen än i dag, särskilt om klimatförändringarna blir kännbara för fler. Språkröret Amanda Linds förtroendesiffror och partiets skräll i EU-valet pekar också i den riktningen.
Språkröret Amanda Linds förtroendesiffror och Miljöpartiets skräll i EU-valet pekar i riktningen att MP överraska i riksdagsvalet 2026. Centerpartiets framtid hänger på om den nya partiledaren som ersätter Demirok klarar av att tilltala storstadsväljarna och återvinna landsbygdsväljarna.
Att det parlamentariska läget kommer bli likadant efter valet 2026 är alltså ingen given sanning. Tvärtom kan mycket hända på ett och ett halvt år. De senaste veckornas turbulens i utrikespolitiken har dessutom visat hur läget snabbt kan förändras.
Medier bär därför ett tungt ansvar att ifrågasätta opinionsbildarnas självsäkra antaganden om 2026 års mandatfördelning. Vad skickar det dessutom för signal till väljarna, om valresultatet verkar vara förutbestämt?
Säg i stället som det är: Vi vet faktiskt ingenting om det parlamentariska läget efter september 2026.