Barn är inte sina föräldrars ägodelar. Barn är individer med egna rättigheter. Som att gå i skolan. Barnkonventionen slår fast att alla barn har rätt till utbildning. Skollagen är dessutom tydlig med att skolplikten innebär både en rättighet och en skyldighet för barn att utbildas inom det svenska skolväsendet.
Föräldrar som vägrar skicka sina barn till skolan kan straffas med vite, vilket sker i ibland. Det kan också bli tal om att omhänderta barnen. På papperet. I realiteten sker det sällan. Barn hålls hemma i månader, ibland år, och förvägras utbildning utan att samhället ingriper.
I ärende som Dagens Nyheter nyligen granskat har två syskon i Österåker hållits borta från skolan sedan 2019 utan att kommunen agerat. Rektor och annan personal har gjort flera anmälningar till socialtjänsten men inget har hänt. I ett internt mejl som DN tagit del av skriver en frustrerad tjänsteman sommaren 2021: ”Jag har nu gjort ytterligare en anmälan till socialtjänsten angående eleverna som förvägras skolgång. Det är den tredje anmälan. Vad blir nu nästa steg?”.
Svaret är ingenting. Inte förrän i maj i år meddelade socialnämnden att de övervägde att omhänderta barnen enligt LVU. Då svarade mamman med att meddela att hon utvandrat från Sverige med barnen. Familjen i Österåker har kopplingar till den grupp på Västkusten där sju barn i en strängt religiös miljö helt isolerades från samhället under lång tid. En situation som uppdagades i våras.
I princip handlar det alltid om religiösa eller kulturella orsaker när människor vägrar låta sina barn gå i skolan. Föräldrar som utifrån sina egna föreställningar gör alltför att förhindra att deras barn får insikter om vetenskapliga fakta, hur samhället utanför den egna gruppen fungerar och inte minst umgås med personer av motsatt kön. Problemet finns dessutom i hela landet. Även i Uppsala. För ett antal år sedan uppdagades ett fall i kommunen där en man hållit sina fyra barn inlåsta och helt förvägrat dem skolgång.
För de barn som drabbas är konsekvenserna brutala. Utan grundkunskaper är de totalt utlämnade till gruppen. Eftersom de inte fått möjlighet att bygga relationer med människor som inte delar de strikta värderingar de växt upp med finns det små chanser att göra livsval utifrån egna önskemål och behov.
Samhället har en skyldighet att inte svika de här barnen. Det vara självklart att kommunerna agerar omedelbart när det kommer fram att barn inte går i skolan. Fortsätter föräldrarna att vägra barnen skolgång under lång tid bör ett omhändertagande enligt LVU övervägas. Även om familjer är viktiga får de aldrig ges rätt att förvägra barn lagstadgade rättigheter. Individen rätt måste alltid värnas. Även då individen är ett barn.