De frihetstörstande Hongkongborna står ensamma och isolerade sedan supermakten Kina beslutat införa nya ”säkerhetslagar” i provinsen. Det har gått 23 år sedan maktövertagandet i den brittiska kolonin. Det har efter hand stått klart att det ursprungliga löftet och självstyre, demokrati, yttrande- och pressfrihet (”ett land, två system”) inte skulle fortsätta gälla.
Folkkongressens beslut, med de bisarra röstsiffrorna 2 828 mot en och sex nedlagda (till och med Kim Jong-un är avundsjuk), innebär att ”omstörtande verksamhet, självständighetssträvanden, terrorism och utländsk inblandning” förbjuds. Kinesisk säkerhetspolis ska operera öppet i Hongkong och även militären står redo att gripa demonstranter, utan annan orsak än att de sagt sin mening.
Det är en allmän uppfattning att Kina passar på under coronaepidemin att kväsa de obekväma Hongkongborna en gång för alla, utan att förlora alltför mycket anseende i världen. Det ligger en del i det. Men å andra sidan har inte omvärlden reagerat nämnvärt på massgripanden och åsidosättandet av mänskliga rättigheter under de senaste sex åren.
Det började med paraplyrevolutionen 2014, efter Kina stärkt greppet om provinsen genom en lag som slog fast att ledarna i Hongkong måste godkännas av regeringen i Peking. Då stod det klart för Hongkong att demokratin inte skulle ges till dem frivilligt, den måste vinnas genom protester. Det fortsatte med gripanden och bortförande av aktivister, den svenske bokförläggaren Gui Minhai var en av många. Visst har Sverige och andra länder på diplomatiskt vis fördömt detta, men kostnaden för Kina, ekonomiskt och politiskt, kan summeras som låg.
President Xi Jinping kan ändå ha gjort en felbedömning angående Hongkong. Förvisso har regionens ekonomiska betydelse minskat kraftigt de senaste 20 åren, räknat som andel av det växande fastlands-Kinas BNP. Men betydelsen som mellanhand kan inte underskattas. Att göra investeringar i Kina med hjälp av statliga banker är riskabelt, av politiska skäl. Det finansiella centrat Hongkong har haft den trovärdighet och rättssäkerhet som det övriga landet saknat. Hittills, vill säga.
Och kanske kan omvärlden sent omsider vakna. ”Hongkong har inte längre självstyre”, sade USA:s utrikesminister Mike Pompeo och tillade att sanktioner mot Kina ska diskuteras. ”Arrogant och aggressivt”, löd EU:s kommentar om den nya kinesiska säkerhetslagen. Pekings maktfullkomlighet kan slå tillbaka. Den som säger sin mening vid marknadsplatsen Mong Kok på fredagen ska i alla fall veta att hen inte är ensam.