En veckas bojkott av ”matjättarna” har inte satt några djupa spår vad det verkar. Inte så konstigt kanske, då aktionen med precision placerats veckan före lön samt dagarna innan barnbidraget betalades ut i torsdags. Formella och informella bojkotter är annars en hörnsten i marknadsekonomin under årets alla dagar. Det som är dyrt och/eller dåligt måste förr eller senare försvinna.
För 40 år sedan styrde KF fortfarande livsmedelshandeln i Sverige, genom sina stormarknader. Men i Uppsala och på ett tiotal andra orter hade uppstickaren B&W gått förbi. Uppsalaborna styrde kosan till Boländerna och stormarknaden som omsatte dubbelt upp mot Obs i Gränby. Inte lika mycket som stor-Obs:arna i Rotebro och Handen, men nära på.
Under ett decennium lyckades sedan KF med konststycket att köpa B&W, påbörja den nedåtgående spiral som, via kedjan Robin Hood, slutade med Coop Forum och krisande siffror. Vägen låg därmed öppen för Ica och den växande Axfoodkoncernen.
Mycket ger mer. Det finns uppenbara stordriftsfördelar när man handlar med färskvaror, mejeriprodukter, frukt och grönt, bröd och delikatesser. En mindre butik som försöker konkurrera hamnar lätt i fällan med svinn, alternativt i konservburksfällan. 2000-talets kunder vill ha ett brett sortiment med internationell prägel, med och utan laktos, gluten och så vidare. Och dagsfärskt!
Bäst vinner. Gårdagens Obs:are är dagens Maxi-handlare. Men den som sitter på toppen riskerar alltid att bli alltför nöjd. Om konceptet blivit ett självspelande piano som genererar vinst, då är det fara å färde och öppet för konkurrenterna. Som många påpekat är dessa dock alldeles för få i Sverige, särskild i distributionsleden med dryga kostnader för leveranser.
Arga kunder som läser rubriker om miljardvinster missar det faktum att marginalerna krympt i livsmedelshandeln. Den genomsnittliga vinstmarginalen i Icas 1 250 butiker låg på cirka tre procent i fjol. En matvarubutik har inget balansmål, som staten. Dessa få procent ska användas till att förnya utbudet, skaffa nya leverantörer, ugnar och kylar för att bli vassare och möta efterfrågan.
Det är inte synd om Ica-handlarna. De flesta klarar sig utmärkt och vissa har fortfarande en vinstmarginal på över tio procent. Men de kommer att få tåla fler och fler bojkotter under kommande år. Inte bojkotter som orkestreras av högljudda riksdagsledamöter som tror sig plocka politiska poäng. Utan riktigt effektiva bojkotter med kunder som ställer frågor utan att få tillfredsställande svar. Det är lömskt. Man såg det inte komma på B&W och Coop. Historien kommer garanterat att upprepa sig.