SVT-dokumentären "De inlåsta hedersflickorna" (21/3) visar att hedersutsatta flickor blir inlåsta på Sis-hem. Vid åtminstone 20 tillfällen under de senaste åren har socialtjänst låst in flickor från den kategorin.

Inlåsningarna har väckt starka reaktioner. Forskaren Devin Rexvid säger i dokumentären att det påminner honom om kvinnofängelser i Afghanistan och Jordanien, där offren låses in medan förövarna går fria. Även utsatta flickor uttrycker besvikelse över att ha förlorat möjligheten att gå klart skolan på grund av inlåsning. Varför hamnade man som "vanlig tjej" på dessa låsbara anstalter?

En av dem, Yasmina, som man får följa i SVT:s dokumentär är av förklarliga skäl kritisk till socialtjänsten. Hon sökte hjälp när hon var övertygad om att hon skulle bli hedersmördad. Föräldrarna hade hotat med att exakt samma sak som hände Fadime Şahindal skulle hända även henne.  

Men socialtjänsten hade på den tiden som mål att flickor skulle återförenas med familjen. Man förstod helt enkelt inte vad hederskultur är. 

Yasmina placerades först i ett hem i närheten av sina föräldrar och tvingades därför fly av rädsla för att bli mördad. Hade hon från början mött en socialtjänst som visste vad hedersförtryck innebär hade hon kunnat få betydligt bättre hjälp. "Återförening" med familjen kan betyda livsfara. Bara kontakt med familjen kan leda till att flickor skräms och pressas att ta tillbaka vittnesmål. 

Yasmina förlorade tidigt förtroendet för socialtjänsten och blev inlåst under viktiga år av sitt liv.  

Mikael Thörnblom, enhetschef på Jämställdhetsmyndigheten och som tidigare arbetade på det nationella kompetensteamet mot hedersförtryck, förklarar i dokumentären att samhällets passivitet har fått hedersproblematiken att växa. Devin Rexvid, som alltså forskar om hedersrelaterat förtryck och våld, påpekar att alla kurvor om förtryckets utbredning "pekar uppåt".  

Men är det fel att isolera - låsa in - hedersutsatta flickor, om de måste skyddas från sina familjer? Att de hamnat på Sis-hem beror på att "det fanns höga murar så att släkten inte skulle kunna bryta sig in" (SVT, 10/12 2021). Att vara inlåst är förstås bättre än att bli mördad. Men situationen vittnar om ett grundläggande fel: De hedersutsatta flickorna får ta straffet, medan deras förövare går fria.

Att det 20 år efter Fadime-mordet är på det sättet kan inte kallas annat än ett underbetyg.