Helgens parlamentsval i Polen ger det nationalkonservativa Lag och rättvisa (PIS) fortsatt egen majoritet i det polska underhuset. Den som vill se ett Polen som går i en mer liberal riktning får trösta sig med att partiet trots allt inte får kontroll över det polska överhuset, senaten.
De senaste årens utveckling i Polen har med rätta oroat demokrativänner. Sedan PIS för fem år sedan fick regeringsmakten har rättsväsendets oberoende och mediernas oberoende kringskurits. Tonen har hårdnat mot hbtq-personer och minoritetsgrupper. Även aborträtten är en måltavla.
Partier som Lag och rättvisa angriper centrala institutioner för en fungerande demokrati. Och den uppskruvade retoriken och polariseringen får konsekvenser.
I våras blev borgmästaren i Gdansk, liberale Paweł Adamowicz, knivmördad på en välgörenhetsgala. Han kämpade bland annat för homosexuellas rättigheter och var på kollisionskurs med den styrande regeringen. Inför tusentals åhörare sprang en man fram till scenen med en kniv och mördade politikern.
Det är förstås mannen som mördade Adamowicz, och inte Adamowicz politiska motståndare, som bär det direkta ansvaret för mordet. Den polska regeringen har fördömt det. Men det går inte att bortse ifrån att den uppskruvade politiska retoriken kan ha påverkat mördaren. Högerextremister hade, innan mordet, lanserat ett dödscertifikat där Adamowicz beskrevs som död. Att ett regeringsparti bedriver ett kulturkrig mot olika ”opolska” företeelser gör det inte heller tryggare för polska oppositionspolitiker.
Populistpartier är skickliga på att mobilisera väljare, inte sällan lockar de sympatisörer genom sociala reformer. Polska PIS har bland annat infört ett generöst barnbidrag och andra populära bidrag. Även det faktum att PIS sägs stå den katolska kyrkan nära går hem bland landets väljare.
Men det finns också exempel på när dessa rörelser möter motvind. I Ungern ser premiärminister Viktor Orbáns parti Fidesz ut att förlora lokalvalet i Budapest. I våras förlorade Turkiets president Erdogans AK-parti det politiskt viktiga Istanbul och andra storstäder. I Polen gick det däremot kämpigt för PIS huvudrival – det EU-vänliga mittenpartiet Medborgarplattformen fick bara 27 procent av rösterna. Även om oppositionen fick sammanlagt över 48 procent är ett regeringsskifte ännu långt ifrån realistiskt.
EU och demokrater i Polens närhet behöver på alla tänkbara sätt ge den demokratiska oppositionen stöd. Med ytterligare en period av PIS konservativa populism och hot mot demokratiska institutioner kommer de att behöva det.