Brandkatastrofen i flyktinglägret i Moria på den grekiska ön Lesbos har satt fingret på en annan katastrof det sällan rapporteras om numera. Intellektuellt förstår nog alla att flyktingarna inte försvann bara för att Europa tryckte på pausknappen för snart fem år sedan. Men bilderna på flyktingar som ligger i rader på kartonger längs en väg, nu dessutom med coronamunskydd, påminner om sambandet mellan konkreta bevis på misär och viljan att hjälpa.
Under 2015 kunde antalet journalister på just Lesbos räknas i många hundra. Andra grekiska och italienska öar var lika välbevakade, liksom de livsfarliga båtöverfärderna på Medelhavet och vägarna upp genom Balkanländerna mot de hägrande målen: Österrike, Tyskland och de nordiska länderna. Den döde treåringen Alan Kurdi på stranden minns nog alla, det fanns många liknande händelser under denna humanitära katastrof.
Bilderna från lägret i Moria visar vad alla egentligen visste, att flyktingarna från krigets Syrien finns kvar i södra Europa, och att de lever i misär. De finns kanske framför allt i Turkiet, efter avtalet med EU 2016. Närmare fyra miljoner flyktingar beräknar man uppehåller sig där. De finns inne i Syrien och de finns i de övriga grannländerna.
Under 2015 uppskattades det totala antalet flyktingar i världen till cirka 65 miljoner. Enligt en rapport från UNHCR i juni hade antalet vuxit till 79,5 miljoner i slutet av 2019, cirka en procent av jordens befolkning. Sveriges, Tysklands med flera länders insatser fram till och med 2015 var med andra ord som att moppa upp vatten med en disktrasa samtidigt som kranarna står på för fullt.
Katastrofen i Moria kan nog hanteras av EU, som redan betalat för att 400 ensamkommande barn ska få komma in till det grekiska fastlandet. Tysklands utrikesminister Heiko Maas har uppmanat medlemsländerna att ta emot de tusentals migranter som nu förlorat sina hem. Norge har redan lovat ta emot 50 av dessa. Bra, om man inte tänker på att det finns ytterligare 79 499 950 människor i världen som söker en fristad.
EU kommer inte att lösa detta, det står klart efter de senaste årens låsningar. Gränserna är stängda i Kroatien, Ungern och även i Österrike där förbundskansler Kurz säger att ”2015 får inte upprepas”. Opinionerna i Tyskland och de nordiska länderna säger detsamma.
Då återstår världssamfundet. Auktoritära krafter har styrt länge nog, låtit despoter som al-Assad i Syrien få fritt spelrum. Hoppet står knappast till FN i dagsläget, men kanske till Joe Biden. Symbolvärdet av ett maktskifte i Vita huset kan inte underskattas.