Den motvillige kandidaten tar sats mot Nato

Synen på hotet från Ryssland fortsätter att dela grannländerna.

Utrikesministrarna Pekka Haavisto och Ann Linde har olika förutsättningar när de tillsammans närmar sig Nato.

Utrikesministrarna Pekka Haavisto och Ann Linde har olika förutsättningar när de tillsammans närmar sig Nato.

Foto: Anders Wiklund

Ledare2022-04-09 06:15
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

M-ledaren Ulf Kristersson har inte svängt i Natofrågan. Men han har klokt nog böjt av de senaste tre veckorna, stannat upp i dörren till Nato, vänt sig om till S-ledaren Magdalena Andersson och frågat om hon ska med. Det är ett mer seriöst sätt att hantera den stora och viktiga frågan än att göra den till en renodlad valfråga, som i debattartikeln ”S har inte längre veto mot svenskt Natomedlemskap” (DN 19/3).

Nu går de åtta partierna i riksdagen i takt fram till att den parlamentariska arbetsgruppens rapport ska lämnas senast 31 maj. Sedan kommer säkerligen partierna till olika slutsatser. Men om S och M är överens, och om Finland kommer fram till samma slutsats, kommer sannolikt en historisk svensk Natoansökan att lämnas in i juni.

Det går inte att komma ifrån att det i så fall är en motvillig S-regering som sätter kurs mot försvarsalliansen. Medan Finlands president Sauli Niinistö snart avverkat alla Natoländers parlament, för att försäkra sig om stöd, förhåller sig Magdalena Andersson betydligt mer passiv. När de båda utrikesministrarna Ann Linde och Pekka Haavisto (De Gröna) hälsade på Natochefen Jens Stoltenberg i Bryssel i veckan var känslan att det var Natokandidaten och hans kompis som knackade på.

Statsministern ligger lågt. Det har nu gått en månad sedan hon sa att en Natoansökan ”skulle destabilisera läget ytterligare”. Men då fyller i stället företrädaren Stefan Löfven på med tankar från socialdemokratins inre när han låter tungan löpa fritt vid ett besök på Åland. Hans resonemang gick ut på att det är osäkert med ”Ryssland och Nato intill varandra”. Samma tankar som vanligt alltså, med buffertzoner som säkerhet mellan fienderna.

Undrar vad de baltiska länderna tycker om Löfvens ”Natolinje”. Eller Finland, för den delen, grannlandet som invaderats av Sovjetunionen och som har en 134 mil lång gräns till ett aggressivt Ryssland som invaderat Ukraina och fortsatt med att hota andra länder i närområdet.

”I Finland finns det en förståelse för att det kan komma en tidpunkt då demokratin måste försvaras militärt. Den förståelsen finns inte på samma sätt i Sverige”, säger Europaparlamentarikern och före detta partiledaren för De Gröna Ville Niinistö (Expressen 5/4) och tillägger att han är 90 procents säker på att Finland kommer med en ansökan i slutet av maj.

Sverige kallas ibland ”fredsskadat”, med avseende på att 208 år av fred orsakat en naivitet inför krigsrisker. Men den senaste veckans bilder från Butja och andra ukrainska städer borde ha sopat bort de sista resterna av förhalande och passivitet i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.