Sedan regeringens fall i måndags upprepar Liberalerna sin ståndpunkt att de vill bilda en ny, borgerlig regering. Så sent som i förra veckan sa dock Ebba Busch att Liberalerna har lång väg kvar att gå innan de kan tänkas ingå i en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna. Ulf Kristersson har inte heller välkomnat beskedet med öppna armar, snarare med road likgiltighet. Varken Ebba eller Ulf hoppar av glädje över Liberalernas stöd, helt enkelt för att det inte räcker till. För en borgerlig regering krävs också Centerpartiet.
Spelade Vänsterpartiet Nyamko Sabuni rätt i händerna? Hon sa att hon vill vara en stark liberal kraft i en borgerlig regering och nu gavs hon chansen att lämna Januariavtalet i förtid. Hur hon, med mandat som knappt gör någon skillnad för utfallet, ska kunna vara en kraft för någonting förblir en gåta.
När Centerpartiet och Liberalerna gjorde gemensam sak gick det bevisligen att spjärna emot mycket Socialdemokratisk politik till förmån för liberal sådan. Men det var bara en tidsfråga innan det samarbetet skulle spricka. Liberalerna har valt sida, nu måste Centerpartiet göra detsamma.
Lööf måste ge upp sitt nyfunna mantra om att söka stöd i den breda mitten, det är tydligt att det inte kommer leda någonstans. För inte länge sedan hade C inte tvekat om att rösta för en borgerlig regering. Inte minst för att C och M har gemensamma visioner för, bland annat, hur vi bäst minskar arbetslösheten, ökar bostadsbyggandet och avskaffar byråkratiskt krångel. Men frånsett det mörka hot (som är Sverigedemokraterna) är det ändå förståeligt att Lööf inte kommer springandes till M och KD. De har tagit varje chans att dra upp tydliga gränser mellan sig och C. Kommunikationen har varit tydlig: vi; borgerligheten och ni; Centerpartiet.
Sprickan går djupare än så. Hårda ord såsom svek, Quisling och landsförrädare har kastats mot C och Lööf. Ord som tidigare endast hörts från Sverigedemokrater kom från både Moderater och Kristdemokrater. Förvisso ofta från någon politiker i en kommun långt från rikspolitiken. Det kan framstå som aningen arrogant att samtidigt förvänta sig stöd. För Centerpartiet har alltid varit ett parti byggt på gräsrötter. Ju argare de lokala medlemmarna i C blir på M och KD, desto svårare kommer det vara för dem att få till det borgerliga samarbete de säger sig eftersträva i riksdagen.
Nu riktas strålkastaren mot Annie Lööf, ingen vill ha ett nyval. M och KD kanske kan reparera skadan som orsakats borgerligheten denna mandatperiod. Alldeles oavsett måste Centerpartiet bestämma sig för vilken väg vill man ta.