Munskydd, eller snarare avsaknaden av det, symboliserade länge Sveriges coronastrategi. Under nästan ett års tid fick medborgarna höra att det saknades tillräckligt med forskningsstöd för att täckandet av näsa och mun skulle minska smittspridningen.
Sent omsider infördes rekommendationer om munskydd i Sverige. Men det bör ändå betraktas som positivt att det offentliga var tveksamma inför att begränsa människors frihet och handlingsutrymme utan att först försäkra att åtgärderna faktiskt hjälper.
Tyvärr verkar den inställningen bara ha gällt synen på just munskydd. I ett år har en av våra mest grundläggande rättigheter, demonstrationsfriheten, inskränkts. De senaste månaderna får bara åtta personer samlas vid allmänna sammankomster i Sverige, vilket gör det omöjligt att anordna en demonstration lagligt.
Frågan är inte bara aktuell i Sverige. I helgen aktualiserades den i London, efter att hundratals personer samlats för en minnesstund för en kvinna som nyligen försvann från en kvällspromenad och senare hittades mördad.
Folksamlingen bröt dock mot de brittiska pandemireglerna och slutade med att polisen skingrade folkmassan. Myndigheten har fått kritik för att det gjordes med onödigt mycket våld men den biträdande chefen för Londonpolisen hänvisar till pandemin i ett försvar av uppträdandet: “Hundratals människor stod tätt packade, vilket medför en risk för att smittas av covid-19” (DN 14/3).
Men hur ser egentligen smittrisken ut?
Forskningsläget för smitta utomhus är förstås varken entydigt eller enhälligt. De flesta menar dock att risken för att smittas utomhus är låg. En översiktsstudie skrev att det går att smittas utomhus, men att risken för att det sker reduceras radikalt jämfört med inomhus. Förutom att friska luften skingrar viruspartiklarna, dödar ultravioletta solstrålar viruset (BBC 5/2).
Det finns förstås alltid en risk att smitta. Men risken för att smittan sker utomhus verkar låg. Här finns ett tydligt godtycke. En relativt billig insats som munskydd, som dessutom är mer eller mindre oproblematisk ur ett demokratiperspektiv, rekommenderades inte under lång tid i Sverige – med hänvisning till forskningsläget. Samtidigt har kraven för att inskränka på grundläggande demokratiska rättigheter varit betydligt lägre. Trots att forskningsläget inte verkar stödja att risken för smittspridning är hög utomhus, har demonstrationsfriheten inskränkts under hela pandemiperioden.
Åtgärder som uppfattas som stränga, att begränsa rätten att samlas utomhus, har fått ligga kvar trots att det saknas omfattande evidens för att det skulle ha en tydlig påverkan på smittspridningen. Än en gång verkar coronastrategin vara ett symbolpolitiskt spel, och våra rättigheter slagträn.