Finansminister Elisabeth Svantesson (M) fÄr, om hon sitter kvar efter valet, 25 miljarder mer per Är att leka med.
1990-talskrisen var inte nĂ„dig i Sverige. PĂ„ grund av osund och oansvarig ekonomisk politik hade regering efter regering â av olika fĂ€rger â lĂ„nat pengar som om det inte fanns nĂ„gon morgondag. Man hade över decennier försatt Sverige i en skuldfĂ€lla.
Det ledde till en rejÀl ekonomisk baksmÀlla. RÀntorna skenade till astronomiska nivÄer och arbetslösheten steg. Sötebrödsdagarna var över.
I Kölvattnet av krisen uppstod det finanspolitiska ramverket. Ett system för att hindra politiker i framtiden att förstöra de offentliga finanserna. Sedan dess har alla politiker tvingats att förhÄlla sig till detta, vilket har lett till att statsfinanserna har varit stabila och sunda.
Men nu ska det bli Àndring pÄ det. Riksdagen har i stor enighet beslutat att överskottsmÄlet ska bli ett balansmÄl i stÀllet. Kort kan man förklara det som att siffrorna inte behöver vara gröna pÄ sista raden utan det rÀcker med att man inte gÄtt mer back Àn plus. Denna justering rÀknar man med kan generera 25 miljarder kronor per Är.
Det lÄter som ofantligt mycket pengar, vilket det ocksÄ Àr. Det innebÀr att man med ett penseldrag frigör vÀldigt stora resurser till investeringar, samtidigt ska vi komma ihÄg att statens budget som helhet Àr 1 431 miljarder kronor stor. 1 371 av de miljarderna Àr löpande utgifter.
25 miljarder kronor Àr mycket pengar, samtidigt Àr vÄra underhÄllsskulder enorma. Allt frÄn vÀgar och jÀrnvÀgar till VA-system Àr i desperat behov av upprustning. För att inte tala om de enorma kostnader det kommer innebÀra att bygga ut elproduktion och elnÀt i takt med den gröna omstÀllningen. Det Àr kostnader pÄ 100- och i vissa fall 1000-tals miljarder det handlar om. Svenskt NÀringsliv pratar om att man kan justera upp skuldankaret, alltsÄ hur stor andel av BNP statens lÄn fÄr utgöra. Det hade frigjort nÄgra hundra miljarder men vi Àr fortfarande lÄngt ifrÄn att uppfylla investeringsbehoven.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) och Mikael Damberg (S) Àr överens om att begrava överskottsmÄlet.
SÄ alla lösningar som hittills har presenterats kommer inte i nÀrheten av att möta de behov som finns. Samtidigt som de eroderar det system som har skapat en av de starkaste offentliga finanserna i vÀrlden. Att Àndra ramverket lite grann kan vara rÀttfÀrdigat, det mÄste trots allt anpassas efter den verklighet vi lever i. Men att genomföra mÄnga smÄ förÀndringar över tid, som att införa balansmÄl och att allt oftare lÀgga stora utgifter utanför ramverket, riskerar att urholka hela systemet.
Det mÄste alltsÄ till en annan lösning, det behövs pengar. Kan man inte öka intÀkterna pÄ ett ansvarsfullt sÀtt sÄ mÄste man titta i andra Ànden av ekvationen, utgifterna. Statens löpande utgifter uppgÄr som sagt till 1 371 miljarder. Den siffran behöver bli rejÀlt mycket lÀgre om vi ska kunna frigöra det kapital som krÀvs för att rusta upp tÄgrÀls, vÀgar och stamnÀt. Vi mÄste vÀnja oss vid tanken pÄ att staten gör mindre, men blir bÀttre pÄ det den gör.