Argumenten för att Riksbanken inte skulle fortsätta höja räntan på torsdagen var många, högljudda och inte alls ologiska. ”Riksbanken knäcker helt i onödan pressade hushållsekonomier”, skriver LO:s chefsekonom Laura Hartman i ett pressmeddelande, direkt efter beskedet att styrräntan höjs med 0,5 procentenheter till 3,00 procent, den högsta nivån på 15 år.
Höjningen betyder att den rörliga boräntan närmar sig femprocentsnivån. Det betyder drygt 8 000 kronor i månaden för ett tvåmiljonerslån, före ränteavdrag. Hushållen lider liksom småföretagen redan av höga elräkningar och matpriser, för vissa produkter närmast en skenande uppgång. Inflationen består ett tag till, ett ganska bra tag enligt bedömningar, samtidigt som lönehöjningarna i fjol stannade på modesta tre procent (industrifackens krav i den pågående avtalsrörelsen är likaledes modesta 4,4 procent).
Men Riksbanken är självständig, satt att bevaka sitt penningpolitiska mål, att hålla inflationen ”varaktigt låg och stabil”, mer precist runt två procent per år över en konjunkturcykel.
Den nyss avgångne Riksbankschefen Stefan Ingves fullgjorde under 16 år sitt uppdrag ganska robotlikt. Inflationen var för låg under 2010-talet, alltså sänktes räntan till under nollstrecket och blev kvar där. Nytillträdde Erik Thedéen verkar vara av samma virke. ”Inflationen är alldeles för hög och har fortsatt att stiga”, hette det efter torsdagens beslut.
Men båda cheferna är robotar med inslag av känslor. Ingves oroade sig konstant över nivån på hushållens skuldsättning, att vi lånade för mycket när det var billigt. Den nya direktionen påpekar också att höjningarna nu blir ”kännbara för hushåll och företag”, men slår också fast att alternativet, fortsatt hög inflation under lång tid, skulle vara ännu sämre.
En uppsida med att styrräntan kommit upp till en historiskt normal nivå är att det finns utrymme att sänka den. Under många år fanns inte den möjligheten. En djup lågkonjunktur under 2010-talet hade därför slagit mycket hårt mot jobben och företagen. Varningarna för en kraftig konjunkturförsämring finns för 2023-2024, med den kan mötas med sänkta räntor som sätter fart på hjulen.
Normalt? Ja, boräntor på fem procent är normalt. Medelålders och äldre svenskar har lånat pengar för sitt boende till både 10 och kanske 15 procents ränta. Det var riktigt illa, med spiraler upp och ned för alla typer av kostnader. Det var också skälet till att vi ville ha en ”robot” som satte räntan. Att den ändå har känslor, det kan visa sig i nästa räntebeslut i april.