I mitten av 1980-talet hade ungdomsförbundet SSU bestämt sig för att konfrontera Wallenbergsfären i apartheidfrågan. Därför inköptes en (1) aktie i Atlas Copco varpå en SSU:are tog plats på bolagsstämman. Efter ett bildspel från året som gått, med stora framgångar inte minst i Sydafrika, ställdes frågan: Hur kunde styrelsen försvara samarbetet med den rasistiska regimen?
”Vi har inget engagemang i Sydafrika”. Den unga SSU-kvinnan satte sig långsamt ned. Kanske hade hon väntat sig ett undanglidande svar, någon halvkväden ursäkt, men inte en ren lögn. Det mumlades där vi satt i bänkraderna bredvid, bevittnandes en maktdemonstration à la 1900-tal, före genombrottet av internet. Vad kunde vi göra åt saken?
Greta Thunberg och Fridays for future kan göra desto mer med sin aktie i flygbolaget SAS. Måndagens bolagsstämma hölls i skuggan av FFF-banderollerna och medieintresset var omfattande. Vad ska SAS göra för att uppfylla Parisavtalet? Är den gröna omställningen av flyget bara en myt?
Ett defensivt flygföretag hade ingenting att säga utåt. ”Alla aktieägare som har anmält sig är välkomna och har möjlighet att ställa frågor”, konstaterade presschefen Irena Busic.
Bolagsstämman är företagets högsta beslutande organ. Styrelsen kan inte sätta sig upp mot stämman och vd:n tillsätts i sin tur av styrelsen. Vad Thunberg och de övriga gör är att välja den demokratiska vägen för att påverka – en person/aktie, en röst. Det är mycket välkommet efter de senaste årens vurm för utomparlamentariska metoder. I slutändan kan det också visa sig vara mer effektivt.
Återställ våtmarker har kritiserats för sina metoder att blockera trafik och stoppa idrottstävlingar, bland annat här på ledarsidan (12/3). Deras argument har varit att det är bråttom, att vi går mot en klimatkatastrof och ”att då endast förlita sig på den parlamentariska partipolitik som satt oss i den här skiten är som att be om att misslyckas”.
Men vad skulle hänt om Thunberg & co i stället begett sig ut till Arlanda, lyckats forcera en grind och klamrat fast sig vid några SAS-plan? Hade pappan på väg till Göteborg för att träffa sina barn, kvinnan på väg till Köpenhamn för att sy ihop en affär som skulle skapa jobb sagt att ”visst ja, det är ju bråttom med klimatet”. Nej, hårt ansträngda SAS, som också har tusentals anställda, hade fått betydligt fler sympatisörer än aktivisterna.
Demokratin är trög, men det bästa styrelsesätt vi känner till. Därför ska den användas, särskilt när det är bråttom. Klimatfrågan har inte råd med aktivister som skapar sympati för fossila bränslen. Näringslivet håller med, även naturligtvis Wallenbergsfären.