Ett 30-tal personer demonstrerade i förra veckan i Segerstedtshuset. Nu överväger universitetet att låsa dörrarna.
Det känns på något sätt som att läsa om och se arkivbilder av studentprotesterna 1968. Men som en lite sämre koordinerad, mindre genomtänkt och rörigare version av aktionerna som genomfördes för mer 50 år sedan. De pågående demonstrationerna vid Uppsala universitet och flera andra svenska lärosäten mot Israels krigföring i Gaza alltså.
Under fredagseftermiddagen tog sig ju ett 30-tal studenter in i Segerstedthuset för att protestera. Väl därinne blandades burop med sånger och slagord.
På grund av detta har nu universitetet gått ut med att från och med tisdag denna vecka ska det kunna vara möjligt att låsa dörrarna till lokaler dit demonstranterna kan tänkas ta sig. Detta för att freda de anställda och deras arbetsmiljö. Som universitets kommunikationsdirektör säger till UNT: ”Segerstedthuset är en viktig mötesplats men också en arbetsplats. Vi har kolleger som vittnar om att de känt sig otrygga i samband med protesterna och av den anledningen kan vi behöva låsa dörrarna.”
Det är sorgligt att universitet nu måste överväga att stänga sina lokaler för att freda sig mot demonstranterna.
Agerandet från demonstranterna tillsammans med deras krav om att universitetet ska upphöra med alla eventuella samarbeten med Israel vittnar om att de antingen inte förstår vad akademisk frihet och yttrandefrihet innebär eller att de inte tycker att det är viktigt. Eftersom universitetsledningen inte har gett efter för deras krav, ansåg man uppenbarligen att en rimlig motåtgärd var att sabba arbetsmiljön för de anställda i Segerstedthuset.
Detta är en principiellt mycket viktig fråga där universitetet inte får ge efter för protesterna.
Det kan i förstone verka paradoxalt och de protesterande studenterna förstår det kanske inte själva. Men att de gör det de gör, att de får möjlighet att göra det, är i sig det starkaste argumentet mot deras krav att universitetet ska avbryta alla samarbeten med israeliska lärosäten. Vad det handlar om är förstås både yttrandefriheten och den akademiska friheten. Och varför den är så viktig att värna.
Vid Uppsala universitet ska man, både som student, föreläsare eller forskare vara fri att uttrycka sina åsikter. Forskningen ska vara fri från politiska pekpinnar och akademiska samarbeten ska inte första hand bedömas utifrån det ena eller det andra landets politiska agerande.
De tältande studenterna verkar ha fattat det ena, att de har rätt att uttrycka sin åsikt. Tyvärr verkar de inte ha insett att detta inte ger dem rätten att kväsa fri forskning. Universitet gör rätt som säger nej, som värnar den akademiska friheten.