Privata och kommunala ordningsvakter kan aldrig ersätta poliser.
Det jublas hos branschorganisationen Säkerhetsföretagen. Antalet anställda och omsättningen inom säkerhetsbranschen fortsätter att slå rekord. Branschen, som innefattar bland annat väktare och ordningsvakter, hade närmare 23 000 anställda och omsatte över 30 miljarder kronor 2023.
Och mer ska det bli, om man ska ta Säkerhetsföretagens vd Pontus Lindström på orden.
I en intervju med TT förklarar Lindström att ny lagstiftning från årsskiftet kommer att ge hans medlemsföretag ytterligare en skjuts: ”Den stora förändringen är att kommuner kan använda ordningsvakter på ett betydligt mer flexibelt sätt.”
Lindströms glädje är förståelig, han ser till branschens intressen, men för oss andra stämmer det till eftertanke. Och nedstämdhet. För vad är det egentligen som driver efterfrågan på kommunala och privata ordningsvakter?
I Brottsförebyggande rådets (Brå) nationella trygghetsundersökning för 2023 framgår att oron över brottsligheten ökar. Och det kraftigt. Sammanlagt uppgav 53 procent av de tillfrågade att de i stor utsträckning oroar sig.
Parallellt med detta minskar förtroendet för rättsväsendet som helhet, polisen, domstolarna och kriminalvården. Störst av allt är förtroendetappet för polisen.
Att marknaden för privata säkerhetstjänster växer beror inte på att gemene man tycker att det är tjosan hejsan med patrullerande ordningsvakter i varje gathörn. Det beror på att man upplever att polisen och det övriga rättsväsendet inte kan garantera den trygghet och säkerhet man förväntar sig. Det behöver inte överensstämma med hur det faktiskt förhåller sig – Brå:s undersökning visar ingen faktisk uppgång i hur utsatt man är för brott.
Den här upplevda otryggheten och uppfattningen att polisens resurser inte räcker till är vad som har fått Uppsala och en rad andra kommuner att anställa särskilda kommunala ordningsvakter.
När Uppsala för sju år sedan fick sina första trygghetsvakter, som de då kallades, förklarade dåvarande kommunalrådet Marlene Burwick (S) att det handlade om att ta invånarnas oro på allvar.
Och visst kan ordningsvakter skänka en viss trygghet. Man ser att någon i uniform patrullerar vid Resecentrum. Men det är en till viss del falsk trygghet. En ordningsvakt har varken samma befogenheter eller gedigna utbildning som en polis.
Det har länge talats om att rättsväsendet måste rustas upp – och det sker också budgetförstärkningar. Uppenbarligen behövs det mer. För även om branschens omsättningsrekord är roliga nyheter för säkerhetsföretagen, är det nedslående för alla oss andra.