Wigh har lämnat Sverigedemokraterna för att bli politisk vilde, och talar ut om den sexistiska mobbningskultur som gjorde henne rädd, traumatiserad och utfryst.
Wigh berättade om övergreppet för partisekreteraren Rikard Jomshof (SD), som då bytte samtalsämne, säger hon. Efter att hon informerat partiledaren Jimmie Åkesson om vem som tagit strypgrepp och kört upp ett finger i hennes underliv, levererade han sina sedvanliga ”jag vet ingenting”-kommentarer i TV4. Att SD först efter Kalla Fakta valt att polisanmäla händelsen ger Wigh inte mycket för: ”Ett spel för gallerierna.”
Det är inte första gången som en SD-politiker hoppar av på grund av sexism och trakasserier: Pethra Wagnell från Skåne känner igen sig i Hanna Wighs berättelse om mobbning och utfrysning. 2015 valde Jesper Nilsson att hoppa av partiet på grund av den sexism, rasism och homofobi som florerade, och för att kvinnor objektifieras: ”Bakom den polerade ytan ligger ett ruttet lik”, sade han.
Om kopplingen mellan sexism och rasism har skrivits massor, både forskning och journalistik. När Aftonbladet lyckades ta sig in i det högerextrema medborgargardet Soldiers of Odins innersta chattrum på nätet fann de ett moras av rasism och kvinnoförnedring. De ”soldater” som sade sig vilja patrullera för att skydda svenska kvinnor från övergrepp ägnade sig alltså själva åt grov kvinnoförnedring, varvad med grov rasism.
Att rörelser på extrema högerkanten sällan släpper in kvinnor i den egna kampen är väl känt, annat än möjligen som alibin för syns skull. Hur ser då den ideologiska mekanismen ut bakom kvinnosynen inom exetremhögern? Då nationalismen är det bärande fundamentet utgör de tre F:en hörnpelare: folk, familj och fosterland.
De förutsätter varandra. Att ifrågasätta de klassiska könsrollerna och heteronormativiteten ses som hot mot nationen. Den heterosexuella kärnfamiljen — inte individen — blir därmed nationens minsta beståndsdel. Mannen är dess överhuvud.
Klustret av sexism, rasism, homofobi och invandrarfientlighet riktar sig mot kampen för jämställdhet, mot andra familje- och könsnormer än de gängse samt mot invandring. Naturligtvis handlar det ytterst om ett försvar av makt och privilegier för dem som enligt ideologin står högst i hierarkin: vita män. Därför håller de varandra om ryggen.
Hanna Wigh har trotsat ryggdunkarna och visat mod. Hon lämnar ett sunkigt parti som bygger på ruskiga fördomar och antika mekanismer. För de sverigedemokrater som trott sig kunna locka över kvinnliga väljare 2018 är den senaste skandalen ett rejält streck i räkningen.
Maria Ripenberg
Ledarskribent