För snart fyra år sedan meddelade regeringen att det skulle byggas järnväg för 700 miljarder kronor i Sverige, en rekordsatsning som skulle säkra jobb och klimatmål i ett och samma penndrag. Det var på tiden, tyckte kommunal- och regionråd från Luleå till Lund. Med en sådan kassakista borde det inte spela så stor roll om inte deras projekt låg allra överst på agendan.
Särskilt tryggt kändes det i Region Uppsala, och i kommunerna Knivsta och Uppsala. Här fanns ett avtal på pränt, Uppsalapaketet, om bland annat två nya spår till Stockholm. Motprestationen, nya bostäder och ett kollektivtrafiksystem, var mer av en formalitet för de snabbväxande kommunerna. Men huggsexan om järnvägspengarna hade inte ens börjat.
Varningssignalerna fanns där redan innan Trafikverket i december 2021 presenterade sitt förslag till nationell plan för de kommande tolv åren, till och med 2033. Där fanns endast en mindre skvätt fyrspårspengar, som inte ens räcker till byggstart. ”Ett bra förslag” sade till råga på allt infrastrukturminister Thomas Eneroth (S).
”Avtalsbrott” har varit ett vanligt omdöme från lokala politiker och aktörer. Som i remissvaret från regionen i tisdags: ”82 procent av finansieringen, över 10 miljarder kronor, ligger bortom 2033 vilket Region Uppsala anser är oacceptabelt och ett brott mot avtalet mellan staten, regionen och kommunerna”, skriver man.
Ur ett nationellt perspektiv ser man stora fördyringar och förseningar av ”angelägna projekt” som Norrbotniabanan, Ostlänken till Linköping, Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm. Extra pengar skjuts till. Dessutom behövs betydligt större satsningar på det eftersatta underhållet. Och då har vi inte ens nämnt höghastighetstågen.
Man har alltså en situation där ett norra Norrland utan spår expanderar kraftigt med batterifabriker, grönt stål och hundratusentals nya invånare under kommande decennier. Dessutom har pandemin kastat om förutsättningarna för att bo och arbeta, kanske permanent. Varför då satsa på ett område där man redan har järnvägsspår, och där politikerna är djupt oeniga om allt från var och hur de nya invånarna ska bo till hur dessa ska ta sig till jobbet?
Sättet att resonera, om man nu resonerar så från statligt håll, är felaktigt. Oavsett trender kommer kunskapsnavet Uppsala-Stockholm att bestå, och inom överskådlig tid fortsätta vara en motor för resten av landet. Varje krona som investeras här ger flera kronor tillbaka, och pandemin har knappast försvagat utsikterna för forskning och företagande inom läkemedel och bioteknik.
En bra början på att väcka opinion för sin sak vore ändå en bred överenskommelse om framtidens bostäder och kollektivtrafik i Uppsala kommun.