Av alla kommuner i Region Uppsala är det bara Älvkarleby som närmar sig vad som kallas ett bra företagsklimat, med 3,8 i genomsnittsbetyg av företagen, på en sexgradig skala. Den årliga undersökningen från Svenskt Näringsliv visar en nedåtgående tendens för sex av nio kommuner och stora Uppsala når inte ens upp till ”godtagbart” med sitt 2,9 i genomsnittsbetyg. Vad beror detta på?
Det brukar heta att det är svårt att jämföra kommuner då det är många faktorer som samverkar. Stark tillväxt kan å ena sidan betyda en positiv anda och bra kompetensförsörjning, å andra sidan köer och långa handläggningstider för sådant som räknas som bra service, exempelvis bygglov och olika tillstånd. De ansvariga politikerna i Uppsala ska alltså inte gräva ned sig på grund av förra årets 212:e plats, av 290 kommuner.
Men i så fall borde det vara ytterst oroande att en kommun har en nedåtgående tendens under en följd av år, att företagens förtroende bara minskar. Det gäller till exempel Enköping de senaste tio åren (från 4,0 till 3,2 i betyg) och Östhammar under samma period (3,3 till 2,7). Samt även Uppsala (3,5 till 2,9) som visserligen bröt den negativa tendensen med en uppgång 2016-2018 men sedan föll tillbaka igen.
Anna-Lena Holmström, regionchef för Svenskt Näringsliv, kommenterar undersökningen med att de kommuner som får bra betyg, och ökande betyg, är de som inte lovar mer än de kan hålla, som ”har en bra balansgång mellan löften och verkstad”. Hon tycker också att det är positivt att företagen i länet pekar på parametrarna ”bättre dialog” och ”bättre förståelse för företagande” som sådant kommunerna kan satsa på att förbättra.
Dialog och förståelse? Hur skapar man det till undersökningen nästa år? Hade det inte varit lättare med ytterligare några tjänstemän på stadsbyggnads- eller miljökontoret för att förbättra servicen? Tack, hade företagaren sagt och delat ut ett högre betyg. Men hur gör man med kommunföreträdare som har svårt att förstå villkoren för företagande? Som alltså inte vet vem man är och därför inte förstår vad man vill ha. Det låter som en överhängande risk för att man pratar förbi varandra.
Offentlig sektor, skola, vård och omsorg, det är kommunernas huvuduppgift och står för runt 80 procent av budgeten. Inte så konstigt då om man väljer företrädare som brinner för detta, som profilerar sig som skolpolitiker eller äldrepolitiker. Näringslivet finns med på ett hörn. Det är många fina ord, men kanske också ett grävarbete utanför dörren så att inte kunderna kommer fram. Risken för ett dåligt betyg bland företagen kommer att bestå.