Den nya issportarenan i Gränby kommer att bli 100 miljoner kronor dyrare än beräknat (SVT Nyheter 22/6). Slutnotan landar på 520 miljoner kronor mot budgeterade 420 miljoner. På fullt allvar föreslås att bygga en ”hälften så stor arena” som inte håller måttet för elitishockey. Eller att betala 100 miljoner kronor till och få den planerade arenan som ska invigas 2023.
Det finns otaliga exempel på den här sortens utpressningssituationer. För några veckor sedan invigdes (äntligen!) det nya 100-huset på Akademiska sjukhuset. Budgeterat pris: 1,7 miljarder kronor. Slutpris: 2,7 miljarder. Den underliggande frågan under resans gång har varit ”vill ni ha ett sjukhus för framtidens vård med spetsen inom cancerforskning, eller inte?”. En liknande fråga fortplantar sig nu i Gränby: Hockeytempel för SHL eller allmänhetens åkning?
Grundfenomenet är väl känt för alla konsumenter. ”Pris från” stod det i annonsen, sedan går man därifrån med ett betydligt högre pris men också med en ”bättre” vara. Ett husbygge kan också bli många hundratusen kronor dyrare: ett materialval här, ett oväntat hinder där och så är man i händerna på entreprenören. Försäljningspriset är helt enkelt ett slags utgångsbud, innehållande ett basutförande som ingen egentligen är intresserad av.
Nå, en kommun eller en region med tillgång till ekonomisk expertis, särskilt inom offentlig upphandling, borde av allt att döma vara en mer kvalificerad köpare än vilken blåögd husköpare som helst. Kompetensen finns, de ekonomiska musklerna finns och man kan välja och vraka mellan intresserade byggföretag. Det finns helt enkelt inga ursäkter för att de största beställarna också många gånger är de sämsta.
Förklaringen kan delvis vara att man är stor, och att man hanterar skattepengar. Det senare har, trots många påståenden om motsatsen, aldrig varit en garanti för sparsamhet. Tvärtom – den politiker som söker omval gör sitt bästa för att sätta kommunen/regionen på kartan. Att bygga en arena enligt formulär 1A eller en sjukvårdsinrättning med Mora lasarett som förebild är knappast aktuellt.
Nej, det ska vara något som sticker ut, som medborgarna kan känna stolthet över, något unikt. Att unikt är lika med dyrt vet alla som arrangerat ett OS, och det vet också alla i byggbranschen. Det kommer att ”tillkomma kostnader” under bygget och de som betalar är en anonym skara av framtida skattebetalare.
Om vi lärt oss något av historien, vad sägs om ett erbjudande att få en helt färdig ishockeyarena i Gränby 2023 för 700 miljoner kronor? Det är taget!