Fredrik Ahlstedt (M) menade att skattesänkningn fick komma "senare".
Det var goda tider för drygt tio år sedan när Uppsalas dåvarande kommunalråd Fredrik Ahlstedt (M) presenterade alliansmajoritetens budgetförslag. Vi har kommun-Sveriges starkaste ekonomi förklarade Ahlstedt stolt när han guidade journalisterna på pressträffen genom stapeldiagrammen.
Det fanns egentligen bara ett aber. Trots Sveriges ”starkaste” ekonomi, att alla kurvor pekade rätt, var det inte läge för skattesänkning. Inte nu, kanske sen, var budskapet. Det finns så många områden som behöver pengar.
Tre mandatperioder och ett gäng kommunstyren senare väntar Uppsalaborna fortfarande på detta sedan. Detsamma gäller flera av kommunens övriga kommuner, och Sigtuna i grannlänet. År efter år tickar kommunal- och regionskatten sakta uppåt, som om det vore en naturlag.
Men det är det inte. Och det borde ligga i varje kommunlednings intresse att se hur man både kan sänka skatten, ge invånarna en större rådighet över den egna ekonomin, och fortsätta hålla en hög nivå på kommunens kärnverksamhet.
Någonting verkar dock vara på väg att hända. I Sigtuna vill man till hösten klubba en budget med en skattesänkning på 30 öre, i dag tisdag går sannolikt budgeten i Östhammar igenom och därmed en skattesänkning på 5 öre och i Sigtuna har det sittande styret ambitionen att sänka skatten om några år.
Kritiken mot kommunledningarna är den som alltid yttras vid förslag om skattesänkningar: ”Sänkningen är så liten att den knappt märks i vanligt folks plånböcker, men miljonerna som försvinner skulle kunna finansiera si och så många lärartjänster.”
Lisa Norén, oppositionsråd (S) i Östhammar, motsätter sig planerna på skattesänkning.
Det är ett förenklat och farligt resonemang som, om det efterlevs fullt ut, leder till ständiga skattehöjningar. Det finns alltid hål att stoppa invånarnas skattekronor i och varje skattehöjning ”märks ju så lite”. Och det är förstås sant, varje enskild höjning eller sänkning är knappt märkbar, men över tid kan det summera till betydande summor.
Skattesänkningar är inte alltid rätt – eller ens praktiskt genomförbara. Men det slentrianmässiga motståndet och förringandet av varje enskild sänknings storlek innebär att man tänker bort att politikens uppgift faktiskt är att prioritera. Och att skattepengarna kommer från kommuninvånarna och därför inte ska slösas bort i onödan eller för att man som politiker inte orkar säga nej.
Egentligen borde man vända på kritiken: Det är alltid, inte aldrig, läge att överväga en skattesänkning. Frågan borde prövas inför varje budget. Sedan kommer det inte alltid vara möjligt. Det får inte gå ut över till exempel skola och äldreomsorg. Men också när det inte är möjligt, kommer det att bidra till något positivt. Det kommer att lära våra politiker att prioritera.