Den statistiskt sett mest osäkra platsen för en kvinna är hemmet. Och om man går ut på stan ska man hålla sig borta från krogarna, kanske framför allt från platser där folk samlas efteråt för att åka hem, exempelvis Resecentrum i Uppsala. Budskapet i båda fallen är oftast att den som oroar sig för andra platser är ”rädd i onödan”.
UNT har kartlagt platserna i Uppsala där flest otrygghetsbrott, som misshandel, rån och sexuellt ofredande, begås (2/12). Som förväntat är koncentrationen stark runt citykärnan, nöjeslivet och kollektivtrafiken. I de allra flesta fall är gärningspersonen och kanske också offret berusade på något sätt. ”Våld är starkt sammankopplat med alkohol och drogbruk”. säger Lisa Sannervik, kommunpolis i Uppsala.
Trots statistiken är det ändå så att de platser som upplevs som otryggast är parker och skogsområden, ju sämre belysta och ju mindre folk desto otryggare. Kommunen satsar också pengar på upprustning och fler ljuskällor i parker, samtidigt som poliser och väktare försöker att vara synliga även där. ”Tryggheten är subjektiv och de rapporter som vi får in handlar mycket om mörka platser”, säger Linnea Brolin, samordnare för trygghetsarbetet i kommunen.
Subjektiv är också känslan av otrygghet i likaledes ödsliga utsatta områden. Enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppger sedan 2016 var fjärde att det inte känns tryggt att gå ut i sitt eget bostadsområde på kvällarna, på grund av gängkriminaliteten. Trots att risken för att något händer just dig den här tisdagskvällen är minimal.
Nyckeln till att känna sig trygg är att ha kontroll. Att stänga dörren om sig när man kommer hem betyder trygghet för en överväldigande majoritet, inget kommer att hända. Att det för många inte känns så är tragiskt och måste bemötas på alla sätt, men det påverkar inte känslan hos det stora flertalet.
På samma sätt förknippar majoriteten det med fest och skoj att gå ut och äta, dansa eller se en konsert. Man väljer själv vilka man umgås med, hur mycket man dricker och hur och när man tar sig hem. Trygghet är att vara bland folk, mycket folk! Det kan gå snett ändå, det är farligt att leva, men sannolikheten för att detta sker är faktiskt under min kontroll.
Ensam på en gång- och cykelväg i mörkret, med buskage på båda sidor och på väg mot en tunnel, vet man att man är ”rädd i onödan”, att sannolikt inget kommer att hända. Men man saknar helt kontroll över de följande minuterna, är helt utlämnad om någonting händer. Lite fler lampor och några män och kvinnor i uniform skulle verkligen inte skada. Det skulle kännas tryggt.