Vi tycks ännu inte ha sett slutet på det politiska informationshaveriet i samband med IT-läckan vid Transsportstyrelsen. Frågorna är många. Vem har vetat vad och när? Och hur har regeringskansliet agerat när de informerats om säkerhetsriskerna?
I veckan blev det känt att EU- och handelsminister Ann Linde ska ha informerats om säkerhetsriskerna redan 2015. Linde fick alltså informationen flera månader innan IBM tog över IT-driften av Transportstyrelsens dataregister. Hon var vid den tidpunkten statssekreterare åt inrikesminister Anders Ygeman på justitiedepartementet. Som statssekreterare deltog hon på de möten som hålls mellan justitiedepartementet och Säpo varje månad.
Ann Linde bekräftar i en intervju med TT att hon informerats 2015. Hon uppger också att hennes kollegor då tog kontakt med närings- och försvarsdepartementet. Men mer än så vill ministern inte berätta. ”Vilka jag talade med kommer jag inte att säga.” Det är synd. För informationshantering och krisberedskap är viktiga saker och det ligger helt klart i medborgarnas intresse att veta hur regeringen agerar i en situation med potential att äventyra rikets säkerhet. Den uppenbara fråga som infinner sig är naturligtvis: Om nu högt uppsatta tjänstemän inom regeringskansliet fick information om säkerhetsrisker redan 2015, hade IT-läckan då gått att förhindra?
Konstitutionsutskottets granskning av regeringens hantering inleds i mitten av augusti. Förhoppningsvis kommer frågetecknen då att rätas ut. Men det finns inget som formellt hindrar regeringen från att redan nu tala klarspråk.
När statsminister Stefan Löfven på en presskonferens i slutet av juli sent omsider kommenterade IT-härvan talade han om vikten av transparens. Regeringens hantering av IT-läckan vid Transportstyrelsen kan beskrivas på olika vis. Men transparens är knappast det första ord man tänker på.