7 500 ensamkommande, som har fått avslag i alla instanser, är kvar i Sverige och fortsätter att leva i svenskt migrationslimbo. Migrationsverket och domstolar har slagit fast att inga av de – företrädesvis unga afghanska männen – har skyddsskäl.

Men på grund av coronan har arbetslösheten ökat. Möjligheten att hitta ett jobb har därför drabbat den afghanska gruppen extra hårt. MP, C och V vill således nu ge dem permanenta uppehållstillstånd.

Visst är det svårt att inte känna sympati för de afghanska killarna och det migrationshelvete som de försatts i. De har fått sväva i ovisshet under fem års tid (!), i hopp om att få uppehållstillstånd trots mycket små chanser. Bland gruppen ensamkommande har det rapporterats om hemlöshet, psykisk ohälsa, prostitution, kriminalitet och missbruk. Under 2017 rapporterades om en “heroinvåg” där närmare 100 ensamkommande levde under Uppsala resecentrum och finansierade sitt missbruk med personrån (UNT 11/2 2017). Paradoxalt framförs ofta “humanism” som argument för lagstiftningen.

Men precis som riksdagsledamoten Fredrik Malm (L) påpekar i SVT (26/8) måste vi ha en ordning i Sverige där folk får stanna för att de söker skydd, inte för att gå i gymnasiet eller för att söka jobb. Att bevilja permanent uppehållstillstånd till 7 500 personer utan asylskäl på grund av en tillfällig pandemi är att göra asylrätten fullständigt tandlös.

Gymnasieamnestin är i grund och botten orättvis. En enskild grupp särbehandlas. Samtidigt finns det hundratusentals människor som har kommit till Sverige med skyddsskäl, och som bekant befinner sig runt 70 miljoner människor på flykt, enligt UNHCR. Varför ska inte de få permanent uppehållstillstånd i Sverige? Varför ska inte samma undantag gälla för exempelvis georgier eller uzbeker? Varför ges en grupp förmåner, medan andra inte får det?”

Anledningen är enkel: de ensamkommande har vunnit svenskarnas sympatier. De har inte gömts undan i en förort. De har kommit utan sin familj till Sverige och har således tagits om hand av religiösa samfund, civilsamhälle och privatpersoner. Vi har lagt märke till dem för att de har kommit in i våra hem – till skillnad från de flesta andra migrantgrupper.

Hade vi gått efter likabehandlingsprincipen även i migrationspolitiken, hade vi inte hamnat här. Då hade sannolikt de ensamkommande som i dag lever i hemlöshet, missbruk eller prostitution inte gjort det. Det är inte humant att låta dem hänga ytterligare åratal i svenskt migrationslimbo i hopp om att en dag få stanna. Det är dags att S sätter punkt för gymnasielagstiftningen nu.