I valrörelsen 2014 presenterade alliansen sitt projekt ”Sverigebygget” som bland annat innehöll en satsning på höghastighetståg mellan landets storstäder. Men i våras svängde Liberalerna och säger numera nej till att bygga en höghastighetsbana. Även Moderaterna verkar vara på väg att överge planerna. Den rödgröna regeringen är fortfarande positiv till höghastighetstågen men den breda politiska enigheten saknas i dag.
Det finns goda skäl även för regeringen att tänka om. Med infrastruktur är det nämligen som med allt annat: Det gäller att prioritera. Att bygga helt nya stambanor för höghastighetståg innebär mindre pengar till att förbättra det befintliga järnvägsnätet. Tågtrafiken i Sverige dras redan med stora problem. Det finns därför mer angelägna saker att göra för att förbättra kapaciteten och effektiviteten för tågresenärer i och kring städer.
Både Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet har dessutom dömt ut en satsning på höghastighetståg som samhällsekonomiskt olönsam. När alliansen tog ställning för höghastighetståg beräknades kostnaden till cirka 140 miljarder kronor. Enligt en rapport från Trafikverket som släpptes i maj landar notan på 230 miljarder. Men det har även talats om kostnader på över 300 miljarder. Det är alltså oklart hur dyrt projektet skulle bli.
Stockholm och Uppsala handelskammare har beräknat att en utbyggnad till fyra järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm skulle kosta omkring 15 miljarder och öppna för 100 000 nya bostäder. Det är ett av flera exempel på förbättrad regional infrastruktur som bör ges förtur framför storskaliga satsningar på höghastighetståg.
Fördelarna med höghastighetståg som brukar lyftas fram är snabbare resor mellan storstäderna och miljövinster när fler väljer tåg i stället för flyg. Att det i framtiden kan bli aktuellt med en sådan satsning bör inte uteslutas. Men i närtid framstår höghastighetståg i Sverige som en illa vald prioritering.