Ska vi ta rörligt eller bundet lån? I Sverige har svaret varit detsamma så länge bolånekunder kan minnas: rörligt, förstås! Det är så bankernas räntenivåer har sett ut. Även om många attraheras av trygghet och långsiktighet har man fallit till föga. Bundna lån är och har oftast varit en ren förlustaffär, ju större lån desto mer så.
För ett år sedan fanns ett fönster när det verkligen hade lönat sig att binda bostadslånet. Räntorna för 1-5-åriga lån var i genomsnitt 2,3 procent och det hade ju känts bra i dag. Men man hade samtidigt inte velat binda upp sig för alltför lång tid. Redan i höst kan räntorna börja sjunka igen på grund av den förväntade konjunkturnedgången.
Sverige sticker ut internationellt med korta löptider på lånen. Därför blir smällen tyngre när räntan stiger och många lån läggs om samtidigt. Under 2023 kommer två tredjedelar av svenskarnas bolån att förfalla. Det handlar om lån till ett värde på drygt 3 500 miljarder som ska börja betalas tillbaka till en betydligt högre ränta (SVT 9/3). Styrräntan har stigit från 0 till 3,00 procent på nio månader och i april väntas ytterligare 0,5 procentenheters höjning efter Riksbankens möte.
Den nya räntan blir ännu en smäll för hushåll som redan pressas av inflationen och skyhöga mat- och energipriser, ”en otrevlig överraskning” enligt LO-ekonomen Fredrik Söderqvist. LO har gått i täten för att kräva kompensation av regeringen för hushållens ökade kostnader. Beskedet från finansminister Elisabeth Svantesson är dock inga generella lättnader av exempelvis amorteringskrav. Hennes råd till låntagarna är att ”prata med sin bank” för att försöka få ned kostanden.
Det är naturligtvis ingen överraskning att räntan någon gång stiger efter så många år i bottenläge. Det är dessutom något som varje ansvarsfull bostadsköpare har (eller bör ha) tagit höjd för under 2010-talets bostadsrace. Liksom att varje långivare har (eller bör ha) försäkrat sig om att kunden kan betala tillbaka, att man inte riskerar kreditförluster.
Rent krasst kan man också se 2023 års räntechock (som alltså inte är någon räntechock) som baksidan av de många sköna tusenlappar som sparats in under åren med lägsta möjliga och rörliga ränta. Svenska låntagare har levt i den bästa av världar, med en ränta som både varit låg och som dessutom inte rört sig det allra minsta.
Lånefesten är slut. De mycket osäkra tiderna gör att privatekonomernas råd är att dela upp lånet, att binda en del och ta en del rörligt (DN 9/3). Mellanmjölk alltså, vilket passar bra för en befolkningen som innerst inne inte är risktagare.