Ytterligare ett land har reformerat sin narkotikalagstiftning. Danmark har med en bred politisk majoritet beslutat att göra cannabis lagligt för medicinskt bruk. Det återstår att se vad konsekvenserna blir, men rimligtvis borde även de svenska politikerna ställa sig frågan om det inte är tid att omvärdera narkotikapolitiken.
Vårt grannland i söder är inte ensamt om att anamma en mer liberal hållning till cannabis. I Tyskland är det sedan april lagligt att inneha och odla cannabis. I Portugal är droger för eget bruk avkriminaliserat vilket beskrivs som framgångsfaktorn för deras minskade dödlighet. Det har i sin tur inspirerat Norge att ta steget mot en avkriminalisering. Uppenbart att nämna är också Nederländerna med sina ”coffeeshops”.
I kontrast till dessa länder tillhör Sverige de mer restriktiva i Europa. Cannabis är varken avkriminaliserat eller legaliserat för eget eller medicinskt bruk. Och det finns inga indikationer på att detta kommer att ändras. Vilket är ganska anmärkningsvärt givet att Sverige har näst högst narkotikarelaterade dödsfall i Europa, nästan fyra gånger högre än EU-genomsnittet enligt en rapport från EU:s narkotikabyrå.
Att svensk narkotikapolitik skulle behöva omvärderas som ett led i att ge bättre vård för missbrukare och minska dödsfallen är en sak. En annan är kopplad till gängkriminaliteten. Den tidigare statsministern Magdalena Andersson (S) sa att hon skulle vända på varje sten för att bekämpa gängen. Den nuvarande statsministern Ulf Kristersson (M) sa att gängens terror måste mötas med full kraft. Trots beslutsamheten verkar ingen villig att ens utreda vad Sveriges narkotikapolitik har för betydelse för gängens ekonomi och överlevnad.
Det finns såklart många aspekter att ta hänsyn till. Att benhårt ta ställning för en totallegalisering eller ett totalförbud vore att försumma de nyanserna som debatten förtjänar. Men just därför kanske det är hög tid att åtminstone utreda om Sverige ska ta en mindre repressiv hållning och vad det skulle innebära?
Det är inte säkert att vi borde följa i Danmarks fotspår. Inte heller vet man om det är bättre att ta den väg som Tyskland, Portugal eller Nederländerna valt. Men det är just det som är poängen. I och med inte ens har varit villiga att utreda frågan vet vi inte hur Sveriges narkotikapolitik skulle kunna bli bättre. Sannolikt finns reformer som kan innebära en narkotikapolitik som kan göra det bättre för sjuka och sämre för kriminella.