Protesterna i Iran fortsätter sedan kurdiska Mahsa Amini nyligen greps av iransk moralpolis, fördes till ett "omskolningscenter" och strax därefter dog. Moralpoliserna hade haft synpunkter på att hennes slöja satt "för löst".
Många imponeras nu över kvinnornas protester - där slöjor bränns upp och hår klipps av - mot den islamistiska diktaturen. Men utan kännbara påtryckningar från omvärlden kommer förtrycket att bestå.
I västvärlden - och inte minst i Sverige - har makthavare ibland haft svårt att navigera när kvinnoförtrycket i islamistiska stater aktualiseras.
Vid det svenska statsbesöket i Iran 2017 bar de svenska kvinnliga deltagarna, däribland Ann Linde som då var socialdemokratisk EU- och handelsminister, slöja. Att utrikespolitik kan kräva viss anpassning är lätt att förstå. Men borde inte den regering som gärna beskrev sig själv som "världens första feministiska regering" ha haft större ambitioner än att med nedsänkt blick "respektera" den iranska diktaturen?
När Liberalernas tidigare partiledare Jan Björklund uttryckte kritik mot det inträffade svarade Magdalena Andersson, som finansminister, med att lägga upp en bild på sig själv, dåvarande jämställdhetsminister Åsa Regnér och Helene Hellmark Knutsson, då minister för högre utbildning och forskning. På bilden log ministrarna och bar hattar. "Vad tycker Björklund om att kvinnliga statsråd måste ha hatt på sig vid statsbesök?", skrev Magdalena Andersson till bilden hon lade upp.
Den "skämtsamma bilden" avslöjade ett bristande intresse – en bekväm distans - för situationen för kvinnor i länder som Iran. I dag skulle troligtvis varken Andersson eller andra partiledare uttrycka sig på det sättet. Men det är samtidigt inte en irrelevant fråga som journalisten Kurdo Baksi ställer i ett debattinlägg: "Varför engagerar sig inte några svenska riksdagspartier eller kvinnoförbund för alla dessa iranska kvinnor som betalar ett så högt pris för friheten?" (Expressen, 21/9).
Många svenska politiker försvarade för några år sedan beslöjade kvinnors rätt att slippa trakasseras. I kampanjen "hijabuppropet" lade politiker ut bilder på sig själva i slöja. Det var en fin solidaritetshandling med beslöjade kvinnor. Men varför hörs så få politiker lika engagerat ifrågasätta tvånget att bära slöja? Det är inte så att det saknas kvinnor här som har flytt från länder som Iran.
Att säga sig representera ett land som håller jämställdhet och mänskliga rättigheter högt behöver betyda något.