På Moderaternas partistämma i Västerås står brottsbekämpning och integration i fokus. Att frågor som lag och ordning präglar den politiska debatten är till fördel för partiet. Det var en viktig förklaring till att Moderaterna gjorde ett bra Europaparlamentsval i våras. Partiets många utspel har en medvetet tydlig röd tråd: tuffare krav, nya krav, hårdare tag – och avhopp från Försvarsberedningen och gängsamtalen för att markera ett missnöje.
M vårdar sin roll som oppositionsparti, man vill gärna framstå som det pålitliga borgerliga alternativet. Ett parti som minsann inte går i Socialdemokraternas ledband.
Samtidigt har Ulf Kristersson det märkbart svårt att få M att lyfta. Positionen som ett av de två största partierna hotas alltjämt av Sverigedemokraterna.
Mandatperioden inleddes på sämsta tänkbara sätt för Ulf Kristersson när han misslyckades med att bli statsminister. ”Vi noterar det”, sa han sammanbitet om att Liberalerna och Centerpartiet valde Stefan Löfven. Sedan dess har klyftan mellan de forna alliansvännerna bara vidgats. Och under tiden blir moderata lokalpolitiker i framför allt Skåne, som Christian Sonesson i Staffanstorp, alltmer frispråkiga.
När en återförening av den forna alliansen ter sig orealistisk underlättar det för den mer SD-vänliga falangen i partiet att få gehör.
Det blåser högervindar i opinionen och det politiska landskapet är i förändring. Ser vi snart ett konservativt block?
Nej, svarar Ulf Kristersson på den frågan (SR, 17/10). Det är mest medierna som talar om ett konservativt block, hävdar han. Politik måste handla om vad man som parti vill, inte om taktiserande eller Sverigedemokraterna, resonerar moderatledaren vidare i intervjun.
I samband med SVT:s partiledardebatt i söndags uttryckte Kristersson att han inte vill beskriva SD som ett rasistiskt parti. ”Nej, jag har slutat med sånt där. Jag tror vi får lägga av med såna där etiketter”, svarade han (Expressen, 14/10). Och lade till: ”Ibland tycker vi lika, då röstar vi lika. Ibland tycker vi olika, då röstar vi olika.”
Om Alliansen är så gott som död, är den gamla idén bakom Decemberöverenskommelsen – för Moderaternas del - stendöd.
Att såväl Moderaternas som Kristdemokraternas väljare blir mer vänligt inställa till SD talar för ett nytt konservativt block. Men den politiska debatten kommer inte för alltid att handla om SD eller ordning och reda.
De många åren av allianssamarbete kan åter få betydelse. Och när det svänger, svänger det ofta snabbt. Moderaterna gör bäst i att blicka längre än till nästa tuffare tag-utspel.