Endast 17 procent är aktivt emot det svenska EU-medlemskapet, enligt den nationella SOM-undersökningen från i fjol. Den relevanta frågan är därför inte längre om vi borde vara med utan vad vi vill göra med vårt medlemskap. Dessvärre verkar det fortfarande inte sjunkit in. 

Och det är i allra högsta grad ett problem. Om mindre än en månad kommer kommissionen att presentera det enorma klimatpaket, kallat "Fit for 55", som ska säkra att EU:s sammanlagda utsläpp minskat med minst 55 procent till år 2030. Paketet väntas innehålla allt från skärpningar i utsläppshandelssystemet till en ny justeringsmekanism för koldioxid på importerade varor, en slags utsläppstull. Därutöver väntas en lång rad ändringar i direktiv och regleringar kopplade till energi- och landanvändning. Projektet väntas också ta i anspråk en tredjedel av det europeiska återhämtningspaket på 750 miljarder euro, alltså en bit norr om den svenska bruttonationalprodukten.

Förslagen kommer i allra högsta grad att påverka Sverige. Utsläppshandelssystemet, som redan är en avgörande del av den svenska klimatomställningen, väntas få ett justerat tak och breddas till fler sektorer vilket kommer påverka priset på koldioxid kraftigt. Koldioxidsjusteringsmekanismen kommer få tydliga effekter på vissa importtunga sektorer och industrier. Regleringen av landanvändning och kolsänkor kommer få direkt inverkan på den svenska skogsnäringen. Listan på exempel skulle kunna göras hur lång som helst.

Trots detta verkar intresset från svensk sida vara svalt. Medan bevakningen av G7-mötet fyllt spaltmeter är tystnaden rörande ett av decenniets största reformpaket, i en av Sveriges lagstiftande församlingar, slående. Och det är inte första gången. När återhämtningspaketet förhandlades var situationen densamma. Debatten i Sverige blossade först upp på riktigt efter att förhandlingarna var klara, parlamentet och svenska regeringen tillsammans med övriga ministerrådet godkänt och allt som återstod var en riksdagsomröstningen om implementeringen. Inte ens då hade man helt kläm på vad det handlade om.

Det räcker med sunt förnuft för att inse att den som vill ha inflytande behöver vara en aktiv del av processen. I den mån svenska intressen behöver bevakas måste detta göras medan lagtexten fortfarande skrivs, innan koalitioner slutit upp bakom den. I detta måste man också se till helheten av förslaget. Sverige måste som del i samarbetet också se till andra länders och hela unionens behov genom att föreslå bättre lösningar på gemensamma problem. Den som sovit under hela mötet kan nämligen inte att tjura över detaljer i efterhand.