Elbolagens marknadsföring leder kunder på villovägar.
Alexander känner sig lurad. Han skulle tjäna tiotusentals kronor om året med de solceller och batterier som ett företag i fjol sålde på honom för en nätt kostnad om 270 000 kronor. Än så länge har bara en tiondel av det marknadsförda beloppet kommit honom till del (DN, 2/9).
För det första: Man tjänar inget på att lägga ut stora summor pengar på tjänster eller produkter. Man kan däremot spara pengar över tid jämfört med nuvarande alternativ.
För det andra: Batterier för lagring hemma är väldigt dyra och kräver enormt höga elpriser för att bära sig som investering. Än så länge är de inte motiverbara för vanliga hushåll, ens med solceller i septembervärmen. Någon frikoppling från marknaden är det inte tal om.
Elförsörjning tycks ha blivit en skojarbransch. Regeringen har infört stödpengar för folk som vill energieffektivisera sitt hus. Tanken är god. Bättre isolering och värmesystem sänker efterfrågan på el liksom utgifterna för uppvärmning, en stor portion av räkningarna.
Men det är svårt att få pengarna. Över hälften av de som sökt bidraget har fått avslag, enligt SR (30/7). Kanske finns därför en relativt stor grupp villaägare som letar energibesparingar, och kan förledas på villovägar med rätt lockord.
I Alexanders fall utgick marknadsföringen från ovanligt höga elpriser, exempelvis under 2022. Han är inte ensam. Drygt 43 000 ansökningar inkom förra året om skatteavdrag för installation av batterier, drygt tjugo gånger fler än 2021. Så mycket bättre eller billigare har inte tekniken blivit på två år.
Glädjekalkylerna syns på fler håll. Elbolaget Tibber har lanserat grid rewards, nätbelöning, för folk med elbilar. Fordonet ska, när det är inkopplat till bolagets laddbox och löper på deras elavtal, kunna “hoppa in och hjälpa elnätet” för att premiera förnybara energislag. De kallar bilen för en “pengamaskin för dig”. Man måste vara kund, förstås.
Tibber har uppfunnit ett marknadshål som inte finns. När efterfrågan på el stiger, säger man, hoppar “de fossildrivna producenterna” in och tjänar “multum”. Det vill man motverka genom sin tjänst.
Hur man gör är diffust, trots att man har tre så kallade “storytellers” som skriver om tjänsten på rapp filmdialogsvenska. Är det elbilarnas V2G-teknik man bygger på, eller bara vanlig planering av förbrukningen?
Det är inte sant att Sverige på solfria, vindstilla dagar använder fossila bränslen. Vi kör mer kärnkraft och tappar av vattenmagasinen. Utsläppsfritt, stabilt och beprövat. Så vänta med batterierna och nätbelöningarna. Tacka nej till de gyllene löftena från elskojarna.