Det grova gängvåldet är på en fortsatt hög nivå i Sverige. Det skjuts eller sprängs nästan dagligen i offentliga miljöer. Skjutningar på öppen gata får numera mindre uppmärksamhet, som söndagskvällens skottlossning i Upplands Väsby där en man skadades. Men otryggheten sprider sig i vida cirklar när metoderna förändras och hänsynslösheten ökar.
Så kallade drive by-skjutningar innebär att fler än de tilltänkta offren kan skadas. En sådan ledde till att en 12-årig flicka i Botkyrka dödades för tre veckor sedan. En 29-åring dödades på samma sätt i Lidingö i förra veckan, efter en skur av automateld. Skjutningar på restauranger eller in i lägenheter får samma effekt, känslan av att vem som helst kan råka illa ut när som helst.
Det måste ändå påpekas att den största otryggheten finns i de särskilt utsatta områdena, där den pågår dygnet runt och påverkar vardagen på ett helt annat sätt. Den syns inte på samma vis för de beslutsfattare och debattörer som bor tio tunnelbanestationer, spårvagns- eller busshållplatser längre bort. Debatten om hårdare straff och mer förebyggande åtgärder har knappast alls tagit avstamp i vardagen i förorten, mellan skottlossningarna.
En vägspärr i Göteborg kan ha blivit en vändpunkt. Den sattes upp mellan två av de norra stadsdelarna där ett av gängen, beväpnade och med skyddsvästar, kontrollerade bilar på väg in i området. ”De vill visa att de har kontroll över sitt territorium”, sade polischefen Erik Nord i SVT (27/8) och korrigerade sig sedan: ”eh, vad de ser som sitt territorium”.
Det var som om en ny värld öppnade sig: id-kontroll i portgångar, gäng som bokar konferensrum på hotell, hemtjänstpersonal som ledsagas av väktare, hotade lärare. Ulf Kristersson (M) satte kaffet i vrångstrupen och krävde att det ska bli straffbart vara med i kriminella gäng. Mikael Damberg svarade honom i Aktuellt i torsdags att det ”aldrig har gjorts mer”. Och så vidare.
Men det här är ingenting nytt. ”Det har blivit något av ett laglöst land där kriminella tagit över” sade Uppsalakommunalrådet Erik Pelling (S) om Gränby för snart två år sedan (UNT 4/11 2018). Det handlade om parkeringsvakter och fastighetsskötare som hotas när de gör sitt jobb.
Det finns fler steg i utvecklingen, fler samhällsuppgifter att ta över om narkotikahandeln får fortsätta blomstra och pengarna rinna till. Al Capone var den som satte upp soppkök när depressionen drabbade Chicago 1930. Medellínkartellen i Colombia hade omfattande sociala program på 1990-talet. En vägspärr kan ha blivit det som äntligen fick det offentliga Sverige att vakna.