Det dödliga vapenvåldet i Sverige är på rekordnivå. Hittills i år har 29 personer skjutits till döds, mot i genomsnitt 17 personer under januari till maj de senaste åren, enligt svt.se (24/5). ”Det är extrema nivåer”, säger kriminologen Manne Gerell som hade räknat med en nedgång efter att nivåerna stabiliserats. ”Det ser mörkt ut”, tillägger han.
Dödsskjutningarna används av olika sidor i debatten om gängkriminalitet och utsatta områden. Vissa hävdar att de är det slutliga beviset på att gängen tagit över och att det blivit livsfarligt att gå ut i Sverige. Andra menar att de små talen i sig innebär en statistisk osäkerhet och jämför gärna med 1970-talet då det ”dödliga våldet” var vanligare i landet.
Det finns också ett aber med att fokusera just på dödsskjutningarna, det mest extrema utfallet av organiserad brottslighet. Siffrorna kan ge intryck att det är lugnt på orter där ingen skjutits till döds på ett tag, samtidigt som närmast undantagstillstånd råder där det pågår uppgörelser i den undre världen, just nu i Kalmar och Eskilstuna, alldeles nyligen i Linköping och Kristianstad.
Om man i stället konstaterar att det genomsnitt skjuts på öppen gata varje dag i Sverige så infinner sig en känsla av utbredd otrygghet. Det är den otryggheten som ger utslag i den nationella trygghetsundersökningen (NTU). Man tror alltså inte att man ska bli skjuten om man går ut, kulorna är avsedda för andra kriminella. Däremot kan det förekomma skottlossning och det finns numera ett flertal exempel på att förbipasserande mist livet, som den 12-åriga flickan i Norsborg 2020.
Ännu mer utbredd blir otryggheten i de drygt 60 utsatta områdena om man betänker att det är något extremt bara att ta fram och avlossa ett vapen. Vardagen för många innebär att inrätta sig i ett parallellt samhälle där vissa bestämmer vem som ska få sälja grönsaker, vistas i gemensamma utrymmen, anlita hantverkare eller parkera. Begränsningarna i livet som återkommer exempelvis i enkäter från Tryggare Sverige men som inte syns i någon offentlig statistik.
För att återknyta till 1970-talet så var det givetvis djupt tragiskt för alla inblandade när någon tog fram en kniv i en lägenhet för att spriten var slut. Men händelsen gick i stort alla övriga medborgare i området förbi. Man gick och handlade som vanligt dagen därpå.
I särskilt utsatta områden 2022 lever alla som i väntan på att det allra mest extrema våldet ska inträffa. Det är ingen behaglig tillvaro, även om det kan vara lugnt på ytan. Det är värt att tänka på för dem som drar slutsatser av statistiken.