Coronaviruset har inte drabbat samhället jämlikt. Det visar en granskning i Dagens Nyheter (23/3). Ålder är den största riskfaktorn. Låginkomsttagare, lågutbildade och utrikesfödda från vissa länder är överrepresenterade bland de som avlidit med viruset.
Att sjukdomar slår till ojämnt är regel snarare än undantag. “Utbildning och inkomst är stora markörer för hälsa, sjuklighet och död. Covid-19 är inget undantag”, säger epidemiologen Karin Modig till DN.
Men det är inte bara viruset som slår mot samhället ojämnt. Detsamma gäller restriktionerna. Nyligen rapporterade SVT (11/3) att 180 000 personer numera är långtidsarbetslösa, och att ytterligare över 100 000 arbetslösa är farligt nära att bli det. Det är särskilt allvarligt med tanke på att pandemin och restriktionerna har drabbat till exempel restaurangbranschen hårt, där många unga och utrikesfödda jobbar. De båda grupperna har sämre etablering på arbetsmarknaden. Det redan existerande utanförskapet riskerar att öka.
Ett annat exempel är skolan. Distansundervisning i gymnasiet, som nu överges, kommer sannolikt att ha ökat kunskapsklyftorna mellan barn från resursstarka och resurssvaga hem. Förutsättningarna för en kvalitetssäkrad hemundervisning i socioekonomiskt svaga grupper är sämre. Det kan handla om bland annat trångboddhet som gör det svårare att få studiero eller sämre utrustning i form av dator eller internetuppkoppling. Det kan försämra möjligheterna till humankapitalbyggande, och på sikt även leda till ökade inkomstskillnader.
Den ökade isoleringen har också lett till en anmärkningsvärd ökning av barn och unga som söker stöd för hedersvåld och förtryck, menar Rädda barnen i en ny rapport (SVT 25/3). Det finns färre möjligheter till kontakter utanför familjen, vilket innebär färre chanser att få hjälp. “Många pratar om att man har det svårt hemma och att man har försökt ta hjälp men ingen riktigt lyssnat eller fångat upp signalerna”, säger Evelina Aho Fältskog som är projektledare på Rädda Barnen.
Ett samhälle som präglas av öppenhet handlar inte bara om att ha en välfungerande ekonomi, även om det inte bör underskattas. Det handlar också om att ge så många möjligheter som möjligt till så många medborgare som möjligt att nyttja de resurser och skyddsnät som finns i samhället – vare sig det rör sig om hedersvåld, arbetslöshet eller skolgång.
Både coronaviruset och coronarestriktionerna drabbar olika delar av samhället olika hårt. Man bör inte ställa dem mot varandra. Däremot bör man ha båda problembilderna i åtanke framöver och när man reflekterar över vad som gjordes fel och vad som borde gjorts annorlunda.