I veckan har Socialdemokraterna gjort väsen av sig i narkotikafrågan. En ny kartläggning av narkotikamarknaden ska tas fram, polisen ska fokusera ännu mer på narkotikabrott. Regeringen ska också ta fram en ny strategi i narkotikafrågan och lagen ska ändras så att posten ska kunna öppna och spåra alla brev som misstänks innehålla narkotika.
Löfven har också gått ut i DN och pekat fingret mot ungdomar i Stockholmskommunen Danderyd som genom sitt höga narkotikabruk påstås bära ansvar för gängkriminaliteten i fattigare förorter. Moderatledaren Ulf Kristersson gick i sin tur ut till danderydarnas försvar och menade att Löfven bagatelliserar narkotikafrågan, samt efterfrågade längre straff för de som bedriver narkotikahandel.
Det är precis så här debatten om Sveriges narkotikapolitik har sett ut de senaste decennierna. En straffskärpning här, en ny kartläggning där. “Kraftfulla insatser mot efterfrågan har vi testat i 40 år och det har inte fungerat” som narkotikaforskaren Björn Johnson beskrev det i SvD när han sågade regeringens utspel. Inget nytt under solen - allt medan narkotikabruket ökar i takt med narkotikadödligheten.
Narkotikabruket i Sverige står inte ut i internationella jämförelser, men det gör emellertid dödligheten. Den är näst högst per capita i hela EU, bara Estland är värre. Och med våra 88 dödsfall per miljon invånare ligger vi över EU-snittet fyra gånger om (EU:s narkotikabyrå, 2018).
Och runt om i västvärlden har en ny trend inom narkotikapolitiken börjat skönjas de senaste åren. Där man lämnar dogmer om nollvision och nolltolerans till att börja fokusera på att minska narkotikans skadeverkningar. I det mest omtalade exemplet i Portugal tredubblade man anslagen till vård av narkotikabrukare samtidigt som narkotikabruket avkriminaliserades. Både dödligheten, och kringliggande kriminalitet, minskade.
Norge har med inspiration från Portugal gått i samma riktning och själva beslutat att avkriminalisera, och flera andra länder är på väg i samma riktning. I Danmark kan missbrukare injicera heroin under bevakning av vårdpersonal i särskilda inrättningar, vilket förutom en större säkerhet för den enskilde brukaren skapar kontakt med det offentliga och en möjlig väg ut ur missbruket. Och i opioidkrisens USA har en ny studie visat att de delstater som legaliserat cannabis har fått en minskad opioiddödlighet med omkring 25 till 30 procent.
Men medan övriga världen rör sig, står Sverige still. I riksdagen är det bara Vänsterpartiet som vill se en avkriminalisering för eget bruk. Förmodligen kommer det att behövas ett generationsskifte bland svenska rikspolitiker för att den inslagna vägen i narkotikapolitiken ska utvärderas. Det gör för ont, för allt för många, att våga svälja stoltheten och erkänna att man helt enkelt hade fel.