För snart tio år sedan inleddes i Sverige ett experiment med en regering som inte har stöd i riksdagen. Den borde kunna genomföra sin politik ändå, har det ansetts. Argumenten har varierat från rent budgettekniska propåer till åt det mer moraliska hållet. Det skulle ju bli kaos om riksdagen röstade som ledamöterna ville, eller?
Hur man än vrider och vänder på det var det Socialdemokraterna som började, genom att 2013 rösta ned förslaget om sänkt statlig skatt med hjälp av Sverigedemokraterna. Sedan var det fritt fram. Motdragen som presenterats har inte kunnat hålla emot. Decemberöverenskommelsen (efter valet 2014) sprack efter tio månader och nu är av allt att döma Januariavtalet på upphällningen.
I går presenterade Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet ett gemensamt förslag om 7,5 miljarder kronor i extra statsbidrag till kommuner och regioner under 2020. Där ingår de fem miljarder man redan tvingat regeringen (samt C och L) att föreslå själva. Pengarna ska inte ingå i vårbudgeten och betalas ut 1 juli, utan genom en extra ändringsbudget vilket ökar pressen på Januaripartierna. Sverigedemokraterna stödjer förslaget.
Mer pengar till välfärden kan alla partier ställa sig bakom. Men mycket av diskussionerna i riksdagens finansutskott på torsdagen lär handla om finansieringen av de extra 2,5 miljarderna. Centerpartiet kan få ge upp ingångsavdraget (sänkt arbetsgivaravgift för första jobbet), en hjärtefråga för C. För Liberalerna handlar det om lärarassistenterna, för Miljöpartiet om friåret och för Socialdemokraterna, som det ser ut, ytterst om regeringsmakten.
En kaotisk senvinter är att vänta i svensk politik. Den enda trösten för regeringen är att det nog bara är SD som verkligen är intresserade av ett extraval. M-ledaren Ulf Kristersson trummar visserligen på som aldrig förr mot Januariavtalet: ”Moderaterna är beredda att bilda en borgerlig regering och omedelbart ta tag i kriminaliteten, välfärden, invandringen och integrationen”, skriver han på Instagram.
Men vad menar han med en ”borgerlig” regering? Skulle C och L, som han just tvålat till med sin ändringsbudget, ingå där? Eller skulle han bilda en minoritetsregering med KD, med stöd av ett parti (SD) som i opinionen är på väg att bli större än dessa båda partier tillsammans? Att det skulle bli ett ”passivt” stöd är i så fall uteslutet.
Det som aldrig kunde hända, att V och SD gör upp, har hänt. ”En helt ny politisk situation”, sade vikarierande C-ledaren Anders W Jonsson i går, och mer än så går inte att säga just nu.