Efter Mats Löfvings död riktas kritiska frågor till rikspolischefen Anders Thornberg och justitieminister Gunnar Strömmer. Blev det så viktigt att visa handlingskraft att man glömde människan och polisen Löfving?

Arbetsmiljöverket ska utföra en inspektion av polismyndigheten efter regionpolischefens bortgång. En tidigare representant för Polisförbundet har dessutom anmält Polisen för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död, en anmälan som chefsåklagare ska granska. 

Politiken står inte heller stilla. Socialdemokraterna har kallat justitieministern till justitieutskottet. ”Vill vi att justitieministern kommer till justitieutskottet för att redogöra för turerna kring utredningen av Mats Löfving”, säger partiets rättspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi.

Samma dag som den chockerande nyheten om Löfvings död kom hade svidande kritik mot honom uttryckts, av enmansutredaren Runar Viksten, på en uppmärksammad presskonferens.

Var det rätt av rikspolischefen att från början tillsätta en sådan utredning, om personalfrågor på arbetsplatsen, och därmed även om sig själv? Borde man inte ha inväntat förundersökningen om misstänkt tjänstefel? Och hur hårt tog Löfving svidande kritik mot sig i samband med presskonferensen, efter en period av att – enligt hans familj – ha känt sig lämnad i sticket av polisledningen?

Statsminister Ulf Kristersson (M) uttryckte sig i december positivt om att utredningen hade tillsatts och sade att ”vi hade den 60:e dödsskjutningen häromdagen i Sverige, vi har en extrem situation”, och att förtroendet för polisen därför aldrig har varit viktigare än nu. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) visar sig ha velat tidigarelägga utredningen (Expressen, 26/2). 

Blev den politiska pressen, att visa att man "gör något", på myndigheten för stark? Spelade medieuppmärksamheten in?

Att bekämpa den grova kriminaliteten har varit en prioriterad fråga för regeringen Kristersson. En skandal bland högt uppsatta polischefer var inget man önskade att få i knät. En moderat justitieminister vill intervjuas om regeringens insatser mot den grova brottsligheten, inte ständigt få frågor om han har förtroende för en myndighetschef.

Men även under press ska ansvariga politiker och myndighetschefer agera med gott omdöme.

Det finns säkert flera beslutsfattare som önskar att de hade kunnat vrida tillbaka tiden, kunnat göra annorlunda. Man ska vara försiktig med att söka syndabockar. Men lärdomar behöver dras för framtida kriser – och för alla som sliter på Polisen i dag och i framtiden.