“Det går inte att lagstifta bort dumhet”, sade Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, i Studio Ett (15/4). Han kommenterade att regeringen vill utreda möjligheterna att göra det straffbart att förneka Förintelsen. Justitieminister Morgan Johansson (S) motiverade beskedet med att “Förintelsen är världens största brott mot mänskligheten och det får inte glömmas. Och de som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det”. Givetvis har både Klamberg och Johansson rätt i sin beskrivning av verkligheten, men bara Klamberg har rätt i sin slutsats. Det är fel att införa ett förbud mot att förneka Förintelsen.
Det finns två huvudsakliga argument för att det är fel. Det ena är ett principargument om yttrande- och åsiktsfrihet. Det offentliga ska i möjligaste mån inte inkräkta på dessa rättigheter, och av det skälet är ett förbud fel väg att gå.
Det andra är empiriskt. Det är nämligen inte alls säkert att ett förbud leder till att Förintelsen mer sällan förnekas. Tvärtom finns det en risk för det motsatta.
Folkmord har skett i många olika samhällen, under olika typer av omständigheter. För att förhindra att det händer igen måste orsakerna till dem vara tydliga och öppet diskuteras. Att förneka Förintelsen står i skarp kontrast mot den öppenheten, och det är därför ett stort problem när det sker.
Men att göra det straffbart att förneka den är ett problem av snarlika skäl. Det blir nämligen betydligt svårare att bemöta och motarbeta förnekandet om man aldrig möter dessa vanföreställningar i öppna diskussioner. Om man aldrig får möjligheten att avvärja argumenten, skapas en risk att argumenten vinner kraft i det fördolda.
Förintelseförnekelse är dessutom en form av konspirationsteori, som av Nationalencyklopedin definieras som en “icke styrkt föreställning eller teori som söker förklara en viktig historisk, politisk eller social händelse med en bakomliggande hemlig komplott av ett antal makthavare”.
Vad händer om dessa idéer förbjuds? Risken är förstås stor att den som tror att makthavarna försöker dölja en hemlig komplott tycker sig ha fått vatten på sin kvarn. Om själva yttrandet av idéerna blir olagligt, kommer då de som tror på vanföreställningen att inse att makthavarna har rätt? Troligen inte.
Att man vill förbjuda förintelseförnekelse är lätt att förstå. Att förneka folkmord är respektlöst mot överlevare, offren och deras efterlevande, och potentiellt farligt. Men man kan inte förbjuda allt som är dåligt eller ens farligt i ett samhälle. Ofta är inte lagstiftning det bästa sättet att motverka vanföreställningar, konspirationsteorier och förintelseförnekelse. Som Mark Klamberg sa i inslaget i Studio Ett: “Sådant ska behandlas i forskning, i allmän debatt och inte i rättegångssalen”.