Formellt finns det ingenting som heter ”skatteparadis”. Vad som finns är runt 200 stater med olika skattesystem samt ytterligare ett antal ställen, ofta öar, som blomstrat genom att erbjuda noll insyn och (nästan) noll i skatt. Politiker har under 2000-talet försökt harmonisera systemen mellan länderna och strypa verksamheten på öarna, men mycket arbete återstår.
Två Uppsalaprofiler jagas nu som skattesmitare. Riksdagsledamoten David Perez (SD) politiska framtid står på spel efter en dom om 8,5 miljoner kronor i skatteskulder efter aktietransaktioner (Expressen 15/11). De avslöjades delvis i den så kallade Panamaläckan som började rullas upp 2016. Entreprenören och miljardären Bengt Ågerup har länge varit i fejd med Skatteverket, men han anklagas nu också för att via brevlådeföretag ha fört över en miljard kronor till Cypern (DN 14/11).
Perez och Ågerup är på ytan mycket olika. Till att börja med tillhör de olika generationer. Det är lätt att föreställa sig att Ågerup formades i en tid då den ideala skattenivån för höga inkomster var satt till 100 procent och då storföretagarna flydde Sverige. Ingvar Kamprad har sagt att det handlade mycket mer om kontroll över företaget än om pengarna då han tillfrågats om stiftelserna i Liechtenstein. Bengt Ågerup har varit inne på liknande resonemang angående sitt Q-med.
Panamafolk som David Perez har en annan berättelse. Här handlar det snarare om att ha lejt bort kontrollen. Andra har förvaltat pengarna på bästa sätt, alltså för maximal vinst, medan man själv ägnat sig åt sitt författarskap eller annan verksamhet. När det blir offentligt blir reaktionen som en gång hos Hasse & Tage på 1970-talet: ”Det var det jävligaste. Det hade jag ingen aaaning om”.
Skatteverkets noggranna utredningar har ingenting med Astrid Lindgren eller Ingmar Bergman att göra, inte heller med Rausing eller Kamprad. Det handlar bara om att var och en som är skattskyldig i Sverige också ska dra sitt strå till stacken. Att säga att man inget visste är att smita från detta ansvar. Lita också på att vederbörande reagerat om pengarna placerats med förlust.
Att den goda företagaren haft idéer, skapat jobb åt andra, gjort Sverige känt och fått hjulen att snurra är heller ingen gångbar förklaring till att skriva sig utomlands eller att gömma pengar. Det hörs ju på namnet, Bengt Ågerup, att ”brevlådeföretag” inte är ett annat företag som du gjort affärer med. Det är en brevlåda med enda syfte att smussla undan stora belopp från vinster på antirynkkrämer.
Jakten på skattskyldiga kan verka förnedrande men är i de flesta fall helt rättvis.