Det är inte första gången det påpekas. Coronapandemin har lett till arbetslöshet för många. Under 2020 ökade arbetslösheten och värst drabbade var dem mellan 15-24 år samt utrikes födda (SCB 9/2). Nyutexaminerade från gymnasium och högskola fördröjer sin entré på arbetsmarknaden och risken för långvarig arbetslöshet blir då större.
Nu hotar fler nedstängningar och därmed konkurser. I takt med att Sveriges coronastrategi mer och mer börjar likna nedstängningsländers, kan fler tvingas ut i arbetslöshet.
Långvarig arbetslöshet är ett problem, både för individerna som drabbas men också samhällsekonomiskt. Sannolikt var det vad finansminister Magdalen Andersson (S) tänkte på när hon sa: “Det senaste året har vi gjort väldigt stora insatser för att rädda jobb i form av olika stöd till arbetsgivare. De har gjort stor skillnad och aldrig tidigare har skattebetalarna räddat så många jobb i den privata sektorn” på en presskonferens under tisdagen (SVT 23/2).
Men att åtgärda arbetslöshet är inte detsamma som att skydda existerande jobb. Den insikten verkar i hög grad ha glömts bort under coronapandemin och riskerar att leda till att viktiga strukturomvandlingar motarbetas.
Jobb kommer att försvinna. Branscher kommer att förändras. Företag kommer att gå i konkurs. Även i coronatider måste ekonomin tillåtas vara flexibel och föränderlig. Att motverka arbetslöshet på lång sikt handlar inte om att till varje pris “skydda” jobb och företag.
När coronapandemin – och dess kriser – slog till i Sverige för snart ett år sedan var det lätt att tro att den skulle vara kortvarig. Det speglades, och speglas fortfarande, i krisstödens utformning. Men coronakrisen och dess efterverkningar kommer att vara långvariga, och i vissa fall skynda på processer som hade ägt rum i vilket fall. Vi kommer aldrig att återgå till det “normala”, utan till något nytt.
Med det sagt är inte lösningen att låta bli att hjälpa de människor som blir arbetslösa till följd av coronakrisen. Men hellre än att dela ut bidrag till företag som mår bra eller, kanske ännu värre, till företag som hade gått i konkurs även i avsaknaden av coronapandemin, bör ett större fokus läggas på att underlätta förändringar av arbetsmarknaden. Ett alternativ skulle till exempel kunna vara en obligatorisk a-kassa. I stället för att rädda alla företag, jobb och branscher till varje pris bör vi koncentrera oss på att motverka arbetslösheten genom att hjälpa människor att ställa om, vidareutbilda sig och anpassa sig för den förändrade arbetsmarknaden.
För även om coronakrisen känns plötslig och unik, så är inte snabba förändringar av ekonomin det.