Det är verkligt dålig tajmning för den nya S-regeringen. Knappt har man kastat av sig oket från samarbetet med Miljöpartiet förrän allt ställs på sin spets. Förra veckans historiska elprisrekord slogs med råge under måndagen, med som högst 6,49 kronor per kilowattimme.
Plötsligt tornar exemplen upp sig, på vad det betyder att ligga så nära gränsen för elbehovet. Oljekraftverket i Karlshamn står i ständig beredskap och dessutom har en konflikt med Norge om överföringskapaciteten blossat upp. Sverige har blockerat Norge från att använda näten till överföring – Norge valde i sin tur att reducera exportkapaciteten till Sverige (Expressen 6/12).
Om kylan fortsätter kan faktiskt elen ta slut i vinter. Svenska Kraftnät utesluter inte en så kallad manuell frånkoppling. Alla, från hushåll och småföretag till storinvesterare av nya batterifabriker, ställer sig samma fråga inför framtiden: Kan man lita på det historiskt sett så energisäkra Sverige?
Att vrida energipolitiken rätt igen är en monumental uppgift. Den nya miljöministern Annika Strandhäll distanserade sig redan på sin andra dag från företrädaren Per Bolund (MP) genom att säga att ett beslut om slutförvaret för kärnbränsle kommer ”i absolut närtid”. Frågan är bara om hon hade täckning för det. Liberalerna meddelade i helgen att de flyttar sitt hot om misstroende till den nya ministern.
Den förre energiministern Anders Ygeman såg under lång tid ut att ha tröttnat på att försvara uppgörelsen med MP. Det var enligt honom ett ”ständigt tjat” om kärnkraftsreaktorer som stängts i förtid och om att det inte blåser på kalla vinterdagar. Få förstod sig på elmarknaden och att allt egentligen bara handlar om överföringskapacitet, tycktes en irriterad Ygeman tänka under intervjuerna.
När marknaden gör sig påmind på allvar och elbrist hotar, då har Ygeman flytt till sin gamla parhäst Morgan Johansson på justitiedepartementet. Nykomlingen Khashayar Farmanbar fick ta över som energi- och digitaliseringsminister och säger till Aftonbladet (6/12) att ”vindproduktionen i södra Sverige måste öka”, att tillståndsprocesserna ska snabbas på. Problemet är att nästan ingen vill ha mer vindkraft i södra Sverige. Inte ett enda investeringsbeslut fattades under tredje kvartalet.
Det räcker inte med att låtsas att man är en ny, lite mindre kärnkraftsfientlig regering. Det är samma S-regering som under snart åtta år ansvarat för en politik som lett fram till den här situationen. Överst på Magdalena Anderssons önskelista till julen står säkert en riktig mild och blåsig vinter. Övriga svenskar önskar sig en bättre och mer långsiktig politik på energiområdet.