Om det fyra dagar långa EU-parlamentsvalet känns utdraget, tänk på Indien. I världens största demokrati får 900 miljoner personer rösta. Det sex veckor långa parlamentsvalet är nu klart.
Sittande premiärminister Narendra Modi från hindunationalistiska BJP stärkte greppet om makten. Inte på över 50 år har en premiärminister vunnit egen majoritet två val på raken.
Modi är en polariserande – och entusiasmerande – figur. I sina tal kan han referera till sig själv i tredje person, som om ”Modi” är en ideologi som omsveper Indien. Han har onekligen satt sin prägel på landet. ”Om det är någon som vunnit, är det Indien”, sa Modi i sitt segertal. Men det är inte säkert att indierna fått mer frihet.
Visserligen har landet de senaste åren upplevt många ekonomiska reformer. 17 olika skatter har blivit en nationell moms som underlättar produktion och logistik av många varor. Korruptionen har bromsats kraftigt genom bättre kontroll över inspektioner, tillstånd och skatteinbetalningar. Tillgången till elektricitet är mycket stabilare. Världsbanken bedömer att landet, näst efter Brunei och Djibouti, gjort allra mest för att underlätta företagande. Löftet från förra valkampanjen – att öppna ekonomin – tycks uppfyllt.
Men 2016 års hastiga indragning av de vanligaste valörerna på sedlar slog hårt mot småföretagare och fattiga i det kontantbaserade samhället. Sedan dess syns också en minskning av utländska och inhemska investeringar.
Kanske är det därför som Modi lovat 120 miljoner landägande bönder motsvarande tusen kronor om året under tre år. Det följer på hans tidigare garanti om 100 dagars lön till alla jordbruksarbetare – oavsett om de arbetar eller inte. Modi har också lovat att staten ska bygga ett hem med rinnande vatten, toalett, el och gas åt alla indier.
Men för att kunna bygga bättre institutioner, vägar och bostäder för fler krävs resurser. De kommer från fler arbetande människor och en växande ekonomi. Mer statliga bidrag och dyr detaljstyrning av världens sjätte största ekonomi lyfter inte indiernas välstånd.