Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) är i blåsväder igen. Denna gång har hon anmälts till Konstitutionsutskottet (KU) av Miljöpartiet, anklagad för ministerstyre efter att hon sagt att Migrationsverket borde utfärda färre medborgarskap. Om det rör sig om ministerstyre eller inte återstår att se från KU:s granskning. Däremot kan man fråga sig om det verkligen hade varit så farligt om Ebba Busch hade lagt sig i vad myndigheterna gör. Kanske trots allt är dags att avskaffa ministerstyre?
Om ministerstyre står det i Sveriges grundlag (Regeringsformen 12 kap 2 §) att ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag. ’
För att sätta detta i kontext innebär det att en minister, som Ebba Busch, inte får gå till en myndighet, som Migrationsverket, och försöka bestämma att en viss person inte ska få medborgarskap. Det kanske är rimligt. Men det krockar också med att utgångspunkten för statsråd i en regering är att de ska ha en exekutiv makt för att driva igenom regeringens politik.
Det skapar problem när ministrar befinner sig i denna gråzon. De ska vara den verkställande makten å ena sidan, men inte verkställa för mycket själva å den andra. Detta blir konstigt, inte minst i EU. När alla ministrar samlas i ministerrådet för att ett gemensamt fatta beslut om något får den svenska ministern snällt förklara att hen inte kan lova att det genomförs.
Det blir också ett problem när något blivit fel på en myndighet men ansvar inte kan utkrävas av någon eftersom vi inte har ett ministerstyre där ministern tar ansvar, men inte heller av tjänstemannen eftersom vi inte har tjänstemannaansvar.
Att tillåta ministerstyre hade inte inneburit en diktatur där Ebba Busch fått härja fritt. Myndigheter måste fortfarande förhålla sig till lagar och regler som bland annat säkerställer opartiskhet och saklighet. Däremot hade ministerstyre kunnat innebära att ministrar får större befogenhet att faktiskt driva den politiska agenda som de är tillsatta för att göra. Det hade också då blivit lättare att utkräva ansvar när en minister väl har betett sig fel.
Men framför allt hade folket i högre utsträckning fått en större dos av den politik som de röstat fram. Och säg vad man vill om Ebba Buschs politik, men den ger ändå uttryck för folkets vilja. Är det så fel om den då förverkligas?