Utgångspunkten är den riksdagsmotion som inlämnats av Anna Hagwall, riksdagsledamot sedan 2013 och tidigare vice partiordförande. Motionen har rubriken Sprid ägandet i medierna. I praktiken handlar det om familjen Bonnier och Hagwall preciserar i ett mail till Aftonbladet, som nu fått allmän spridning, vad hon menar:
”Låt de små bonnierska tidningarna i landsorten gå under. Ingen familj, etnisk grupp eller företag ska tillåtas kontrollera mer än 5 procent av medierna.”
Retoriken är en variant på ett välkänt inslag i den judefientliga mytbildning som alltid förekommit i Sverigedemokraternas närhet. Att familjen Bonnier, som har judisk bakgrund, har stora intressen i svenska medier förvandlas till att en ”etnisk grupp”, alltså judar, kontrollerar pressen.
Nu äger Bonniers i verkligheten inga småtidningar i landsorten utan stora tidningar som DN, Expressen, Sydsvenskan och Dagens industri. Men Hagwall menar uppenbarligen att de flesta mindre tidningar ändå kontrolleras av Bonniers eller, med hennes eget språkbruk, av en bestämd ”etnisk grupp”, alltså judarna.
Det är klassisk antisemitism. Föreställningen om ”judepressen” har alltid ingått i nazistiska och högerextrema gruppers propaganda. Anständiga partier ser till att hålla rent mot sådant – Sverigedemokraterna låter en riksdagsledamot lägga en motion med en undertext av just detta slag.
Att partiet sedan brådstörtat tar avstånd, när Hagwalls mail till Aftonbladet blir känt, förändrar ingenting. Motionen har lämnats in och passerat partiets granskning. Dess inriktning passar också väl in i flera andra uttalanden från ledande partiföreträdare.
Kent Ekeroth har lovat att SD ska ”stoppa medierna i sinom tid” och är själv djupt inblandad i hatsajten Avpixlat. Den möjliga innebörden av att ”stoppa medierna” har aldrig preciserats, men Hagwalls motion visar hur man kan tänka – tidningar vars inriktning eller ägargrupper betraktas som ”osvenska” ska bort och ägandet regleras efter etnisk bakgrund.
Att spärren mot antisemitism saknas inom SD har stått klart redan tidigare. Partisekretaren Richard Jomshof sade i en intervju förra året att skälet till att han inte ser judar som en fara på samma sätt som muslimer är att judarna är så pass få (Expressen 9/4 2015). Hade de varit fler så hade det alltså varit ett problem, och vi hade förmodligen fått se Sverigedemokratiska valfilmer där judiska kvinnor med barnvagnar och Davidsstjärnor kör över och förbi svenska pensionärer med rullatorer.
Bristen på spärrar mot antisemitism är ofrånkomlig inom ett parti där alla resonemang utgår från föreställningar om människors etniska bakgrund och kultur. Med Anna Hagwalls motion blir antisemitismen öppen och uttalad.
Håkan Holmberg