I slutet av oktober började smittspridningen att ta fart igen i Sverige. Vi stod inför den andra coronavåg som vi hade hoppats undvika. Men det skulle inte bli så illa som i våras, hoppades man. Dels hade man lärt sig mer om covid-19 och de vårdinsatser som krävdes, vilket skulle rädda liv. Dels hade man lärt sig att bättre skydda äldre på boenden och i hemtjänsten. Det första antagandet var helt riktigt, det andra helt fel.
Vårdtiderna har kortats väsentligt för covidsjuka i höst, tack vare bättre mediciner och bättre omvårdnad. Men det gäller uppenbarligen i första hand de yngre (läs: medelålders) patienterna. För de äldsta ser det tvärtom sämre ut jämfört med våren, framför allt för att de så sällan ens kommer i kontakt med sjukvården. Över hälften av dödsfallen sedan 2 november gäller personer som bott på särskilda boenden, enligt Socialstyrelsen (Expressen 13/12).
Från 2/11 till och med 7/12 avled 1 001 personer med covid-19 och statistiken talar sitt tydliga språk. Hela 940 av de avlidna var över 70 år, alltså 94 procent mot 89 procent i våras. Från november har 335 personer över 90 år dött i corona, 33 procent mot 26 procent i våras. Totalt har 529 avlidna bott på ett särskilt boende, 52,8 procent. I våras var andelen 46,2 procent. Bland dessa ingår alltså inte alla som har hemtjänst i någon omfattning.
Det som framför allt skiljer Sverige från många andra länder, som de nordiska grannarna, är de mycket höga dödstalen i äldrevården under 2020. Förklaringarna har varierat under året, från brist på skyddsutrustning till brist på läkare eller utbildad personal. I ett replikskifte på DN Debatt skriver Kommunals ordförande Tobias Baudin (13/12) att smittan på boenden beror på ”dåliga personalvillkor” medan Vårdföretagarna (12/12) anser att den är en följd av smittspridningen i samhället. Den ena skyller på valfriheten i välfärden, den andra på Folkhälsomyndighetens strategi.
Den mest sannolika förklaringen är strukturell och handlar om bristen, eller snarare den totala frånvaron av läkare inom äldrevården. För tre veckor sedan konstaterade Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) att det fanns allvarliga brister i covidvården på särskilda boenden över hela landet. De boende har inte bara nekats behandling på sjukhus när de smittats av corona, de har i många fall inte ens fått en individuell bedömning av en läkare, åtminstone inte av en läkare på plats.
Läkarna försvann från de äldsta och sjukaste med Ädelreformen 1992. Om och när de ska komma tillbaka är en politisk fråga, under coronapandemins efterbörd 2021 och i valet 2022.