I dagarna presenterade Socialdemokraterna flera förslag för att reglera andrahandsuthyrningen. I en intervju med Sveriges Radio sa riksdagsledamoten Amalia Rud Stenlöf, ansvarig för arbetsgruppen bakom förslaget, att det “är alldeles för dyrt att bo i dag” och att det främst är unga som drabbas.
För att åtgärda problemen vill S bland annat jämställa regelverken för andrahandsuthyrning av bostadsrätter och hyresrätter i hopp om att sänka hyrorna. Konkret hade det inneburit att hyran enbart får täcka driftkostnad och bostadsrättsavgift, inte hyresvärdens kapitalkostnader som är fallet i dag.
Förslaget kanske låter bra, men riskerar snarare att göra det ännu svårare att hitta en bostad när hyran inte längre får täcka boendets totala kostnad.
Att få ett förstahandskontrakt i Sverige kan ta år, till och med decennier. De siffrorna är svåra att jämföra med andra länder eftersom den svenska hyresmodellen är världsunik.
Med väntetider som dessa är det inte konstigt att andrahandsmarknaden är det enda alternativet för många. Den ger en andra chans till unga som vill flytta hemifrån, till separerade som vill starta på nytt och till alla andra som inte har stått i bostadskö i flera år.
Utan andrahandsmarknaden hade det varit i princip omöjligt för en person som inte köat i flera år och som inte har råd med en kontantinsats att få en bostad. Även om personen hade haft råd att betala hyra.
Den som hyr ut en bostadsrätt i andra hand har i dag större frihet i hyressättningen än den som vill hyra ut en hyresrätt. Det borde inte förvåna, ett ägt boende för med sig fler kostnader än ett hyrt. Andrahandshyran behöver reflektera det.
Drift- och kapitalkostnader måste tas med i kostnadskalkylen för den som hyr ut. Samtidigt finns det redan i dag regelverk kring vad en “skälig hyra” får vara för en bostadsrätt som ska förhindra ockerhyror.
Martin Grander, lektor i urbana studier vid Malmö universitet, menar att Socialdemokraternas förslag om jämställda regelverk för andrahandsuthyrning kan resultera i att färre vill hyra ut sina bostäder och minska flexibiliteten på bostadsmarknaden. Det hade alltså fått motsatt effekt från vad partiet hoppas på.
Och Grander har självklart rätt. Om bostadsägare upplever att de inte kommer att kunna gå med vinst eller till och med skulle förlora pengar på att hyra ut sina bostäder kommer det tillgängliga bostadsbeståndet att minska. Det vore förödande för en hyresmarknad som redan är i djup obalans. Fler behöver kunna få en bostad men förslag som detta riskerar snarare att göra det ännu svårare att etablera sig på bostadsmarknaden.
Problemet med Sveriges bostadsmarknad är inte att det finns för få regler, utan för många.