I dag är det exakt 50 år sedan den amerikanska besättningen i projektet Apollo 11 landade på månen. En milstolpe i mänsklighetens historia som var helt avgörande inte bara för vår kunskap om rymden, utan för den teknikutveckling, geopolitik och miljörörelse som växte fram och kom att definiera de efterföljande decennierna fram till vår tid.
Apollo-projektet var den slutgiltiga bekräftelsen på mänsklighetens inträde i den teknoutopiska moderniteten. Månlandningen blev en symbol för människans makt över sin egen natur, förmågan att bokstavligt talat sikta mot – och nå – stjärnorna. Den cementerade också USA:s position som supermakt och mecka för innovation och framtidstro. De flesta bedömare är överens om att Silicon Valley aldrig hade uppstått utan Apollo.
Men Apollo var också en seger för marknadsekonomi, frihandel och internationellt samarbete. 400 000 Nasa-anställda möjliggjorde månlandningen, som lade grunden till det mesta vi vet om solsystemet. Ändå hade uppdraget aldrig varit möjligt utan gränsöverskridande samarbete och kunskapsutbyte. Ett exempel är de svenska Hasselbladskamerorna som sörjde för att rymdfärden kunde dokumenteras, resultatet av ett samarbete mellan Nasa och KTH. I dag är Internationella rymdstationen (ISS) ett multikulturellt samarbetsprojekt som drivs gemensamt av USA, Ryssland, Europa, Japan och Kanada.
Bilderna som kablades ut på vårt jordklot svävandes i oändligt tomrum och mörker gav också oväntad näring till miljörörelsen, som drog nytta av den bräcklighet som bilderna förmedlade. Många astronauter blev tillbaka på jorden också fredsförespråkare. Från rymden syntes inga gränser.
Men Apollo-projektet är inte bara en historisk framgång värd att fira, många av 1960-talets utmaningar kvarstår än i dag.
Rymdutforskning var då som nu en mansdominerad värld. Svarta kvinnliga matematiker var tvungna att gå till domstol för att få den utbildning som krävdes för att arbeta för Nasa. Trots ovärderliga bidrag till projektet fick de arbeta separerade från sina vita, manliga kollegor och det dröjde fram till 2010-talet innan deras insatser uppmärksammades.
Än i dag fortsätter kvinnor att möta motstånd i branschen. Så sent som i mars i år ställdes vad som kunde ha blivit en historisk rymdpromenad med bara kvinnor in. Anledningen? Det fanns inte tillräckligt med dräkter anpassade för mindre kvinnokroppar.
Kort efter månlandningen började också konspirationsteorier att sprida sig. Hade den verkligen ägt rum? Tvivel, faktaförnekelse och falska nyheter är än i dag vardagsmat. Sex procent av svenskarna tror fortfarande att månlandningen aldrig har hänt (DN 21/5).
På ett sätt är det symboliskt. Vi har mer kunskap än någonsin till vårt förfogande, ändå är vår bräckliga existens så beroende av vad vi väljer att göra med den. Då, likväl som nu.