Regeringen tvingades i går reagera på de granskningar som gjorts i medierna av hur åldersbedömningen av asylsökande går till. Men inget tyder på att regeringen vill ta intryck.
I november meddelade samtliga rättsläkare vid den rättsmedicinska enheten i Uppsala att man gemensamt beslutat att avstå från att göra åldersbedömningar av ensamkommande ungdomar. Kritiken mot hur Rättsmedicinalverket, RMV, hanterar det uppdrag man fått av regeringen har varit hård. Även om utomstående inte fullt ut kan bedöma giltigheten i kritiken så är det under alla omständigheter uppenbart att många läkare känner stor tveksamhet eller olust inför hur dessa åldersbedömningar i dag går till.
Svenska Dagbladet har på nyhetsplats visat att många åldersbedömningar är utomordentligt tveksamma. När samma underlag tolkats på nytt, vid en andrahandskontroll, har det visat sig att slutsatserna blev helt andra än vid den första kontrollen. En rättsläkare som skrivit hundratals utlåtanden har i efterhand tagit avstånd från sin egen underskrift. Att något måste vara fel med hur bedömningarna går till är ingen djärv slutsats.
Den ”svenska modellen” utgår från en bedömning av knäledens och visdomständernas utveckling. Det räcker att en av dessa bedömningar ger resultatet ”mogen” för att man ska räknas som vuxen. Men denna modell avviker uppenbarligen från den som sedan länge används i många andra länder. En tysk expert som refereras i Svenska Dagbladet i går säger att den svenska modellen är ”oförenlig med evidensbaserad medicin”.
RMV har hela tiden vidhållit att den metod man använder är tillförlitlig. För de politiker som gett myndigheten uppdraget att svara för åldersbedömningarna är den situation som nu råder närmast hopplös. Griper man in så är det liktydigt med att erkänna att rättssäkerheten åsidosatts genom användning av en otillförlitlig metod. Griper man inte in så måste man räkna med att kritiken växer ytterligare i styrka.
Politikerna har genom sitt uppdrag till RMV försökt hålla ifrån sig det direkta ansvaret för frågan om hur ensamkommande unga flyktingar ska behandlas. Många insåg nog också från början att en helt säker bedömning av asylsökandes ålder skulle vara omöjlig att uppnå. Men en osäkerhet av det slag som enligt kritikerna präglar RMV:s metoder kunde nog inte många föreställa sig.
Metoderna måste ses över, och det måste vara regeringen som tar initiativet till översynen. En viss osäkerhet kommer dock att kvarstå också med andra metoder. De medicinska bedömningarna säger inte allt. En bredare bedömning, med bland annat barnläkare som medverkande, förefaller ofrånkomlig. Man kan regeringen förmå sig till att medge att systemet inte fungerar?
Håkan Holmberg