På söndag möts riksdagspartiernas ledare i SVT Agendas partiledardebatt. Det blir den första i programmet för relativt nytillträdda Nyamko Sabuni (L) och Per Bolund (MP).
Vart är egentligen Liberalerna på väg? Och vad händer med regeringen om Socialdemokraterna, likt danska Socialdemokraterna, planerar en rejält restriktiv invandringspolitik till nästa val?
Förtroendesiffrorna för Sabuni och Bolund är låga, vilket förvisso är regel snarare än undantag för nya partiledare. Gemensamt för de båda är också att deras partier på senare år i opinionsmätningarna har rört sig svettigt nära fyraprocentsgränsen. Samtidigt visar exemplet Ebba Busch Thor hur man som representant för ett mindre parti kan få genomslag i just partiledardebatter i tv. Det är dock ingen enkel politisk period för vare sig Sabuni eller Bolund.
När statsminister Stefan Löfven i veckan uttalade sig i Sydsvenskan (9/10) nämnde han en halvering av antalet flyktingar. ”Vi ska inte ha fler flyktingar. Vi ska ha färre”, sa statsministern.
Miljöpartiet, som i samband med flyktingkrisen hösten 2015 fick acceptera Socialdemokraternas linje, var snabbt ute och markerade mot det.
Om Löfvens uttalande sa Bolund att det är ”Socialdemokraternas politik, inte regeringens”. Språkrörskollegan Isabella Lövin, som även är vice statsminister, visade också sitt ogillande.
Partiets ungdomsförbund Grön ungdom skrev ”Vad i helvete håller @socialdemokrat på med?” samt ”Fega jävla sossar” från sitt twitterkonto. Omsvängningen i migrationspolitiken har orsakat djupa sår i MP – sår som lätt rivs upp.
Man kan ändå inte låta bli att undra varför statsministern och vice statsministern inte för den migrationspolitiska debatten i ett enskilt rum, i stället för att debattera inför öppen ridå.
Även invandringsliberala Centerpartiet lär ha en gräns för hur restriktiv migrationspolitik samarbetspartnern är beredd att stå för. Liberalerna utgör förstås också en viktig pusselbit för Januarisamarbetets framtid.
Att Nyamko Sabuni valdes i partiledarstriden med Erik Ullenhag visade att det fanns ett missnöje med den tidigare partiledningens vägval. Men splittringen i partiet gör att Sabuni blir upptagen med att hålla ihop partiet. Då måste partiledningen sträcka ut händer till ”Ullenhaglägret”, som när Uppsalas riksdagsledamot Lina Nordquist nyligen utsågs till sjukvårdspolitisk talesperson för partiet.
Samtidigt har det som allt oftare beskrivs som det konservativa blocket medvind i opinionen. Sällan har svensk politik varit så oförutsägbar som den är nu.