Allt som är ohälsosamt kan inte lagstiftas bort

Dagens mammor och pappor måste våga sätta gränser för skärmarna som hotar att sluka många barns fritid.

Barn behöver röra sig mer. Men hur ska det ske?

Barn behöver röra sig mer. Men hur ska det ske?

Foto: Anders Wiklund

Ledare2022-03-26 06:28
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Allt färre svenska barn rör sig tillräckligt. En en studie som WHO, Världshälsoorganisationen, gjorde 2020 där man kartlade hälsovanor bland 230 000 barn i åldrarna 11, 13 och 15 år i Europa och Nordamerika visade att Sverige hamnar i botten när det kommer till fysisk aktivitet. Bara 12 procent av flickorna och 17 procent av pojkarna rör sig minst 60 minuter om dagen, vilket är den rekommenderade aktivitetsnivån.  

Barn som rör sig mycket under uppväxten bygger ett starkare skelett och mer muskler och får bättre motorik och rörelseförmåga än de som sitter inne. Studier visar också att fysisk aktivitet främjar psykiskt välmående. Långsiktigt leder idrott och utelek bland barn och unga till att vi minskar risken för fetma och en rad folksjukdomar. Därför är den utveckling vi nu ser mycket allvarlig.  

I en intervju i Dagens Nyheter (21/3) menar Michail Tonkonogi, professor i idrottsfysiologi vid Högskolan i Dalarna, att det borde lagstiftas om att barn ska idrotta.  

”Vi har en lång tradition av skolplikt medan idrotten är frivillig. Vi borde kunna lagstifta om barns fysiska utvecklingsbehov på ett liknande sätt”, säger han.

Intentionen är god. Men man kan inte lagstifta bort allt som är negativt eller ohälsosamt i vårt samhälle. Det kan finnas många skäl till att barn inte är ute och rör på sig. Fysiska såväl som psykiska. Redan i dag känner många unga ångest inför skolgympans fokus på bollsport och friidrott. Att det skulle bli tvång på ännu mer sådant är definitivt inget att sträva efter.  

Vill vi att barn och unga ska vara ute och röra sig mer, leka i parker, bygga kojor i skogen och klättra i träd måste vi i stället i högre omfattning planera för och bygga ett samhälle som främjar just det. Det finns till exempel undersökningar som visat att barn som bor i höga hus (över 5 våningar) är utomhus mer sällan än andra barn. Likaså skapar gröna innergårdar i slutna kvarter trygghet och gör att föräldrar vågar låta sina barn vara ute själva. 

Under miljonprogramsåren tillkom många av de småskaliga radhusområden som än i dag är mycket populära bland barnfamiljer. Där ligger husen tätt och kvarteren binds samman av bilfria gränder. I dag utformas sällan boenden på det sättet.

Självklart är det också viktigt att från samhällets sida ge idrottsföreningar tillräckligt med utrymme och stöd för att möjliggöra en bred och attraktiv ungdomsverksamhet.  

I slutänden går det dock aldrig att komma ifrån föräldraansvaret. Dagens mammor och pappor måste våga sätta gränser för skärmarna som hotar att sluka många barns fritid. Ingen dator utan en rejäl promenad i friska luften.